Bryt tystnaden!

Jag intervjuade en gång en sadist som berättade att en stor del av hans fritid som barn bestått i att tillsammans med pappan sitta i soffan och titta på våldspornografi. Som förälder vet jag att barn och unga lär genom att efterhärma oavsett vad de lärda tvista om. Allt ifrån det första bebis leendet till sexdebuten, men när det kommer till våld i film- och spelvärlden är det som att det förväntas att annan logik skulle gälla. Idag översköljs inte bara de barn som sitter hemma med en våldspornografisk förälder utan de kommer i kontakt med grovt våld och pornografi via mobiler och datorer. Ensamma lärare i stora skolklasser, en fritidspedagog på kanske 50 mellanstadiebarn har ett orimligt uppdrag i att hålla koll på detta, lika lite som de kan inspirera eller dra igång andra aktiviteter som motvikt, kanske det viktigaste av allt. Detsamma gäller för föräldrar som är de som ofta tillbringar minst tid med sina barn idag. Det finns kunskap men saknas styrmedel för hur man hanterar det bland en stor del av skolpersonal, föräldrar, kommunala tjänstemän och politiker.

När Iran förbjöd det svenska krigsspelet Battlefield är det lätt att säga, ja ja Iran är en diktatur och så vidare men vad ska vi säga om Syndicate, ytterligare ett svensk producerat våldsspel som förbjöds i Australien eller om att svenska barn i mellanstadieåldern inte blir intressanta som kamrater för att de inte vill eller får följa med en kamrat hem och spela våldsamma spel med 16 eller 18-års gräns, medan föräldrarna fortfarande är på jobbet eller upptagna med annat. Eller om det populära spelet Minecraft där barn och unga blir sittande timvis och inte bara spelar utvecklande spel online utan kan bli medskapare av världar där personen tar sitt liv efter att ha blivit mobbad, knuffas ner av en medspelare från en klippa eller springer runt och dödar ett eller annat. Det börjar förstås mer oskyldigt som att bygga av olika material. Men utlämnade åt sig själva blir nätet även en ad-hoc för de med mer ljusskygga avsikter.

Det är glädjande att svensk dagligvaruhandel tagit avstånd från våldsamma spel medan föräldrar och lärda fortsätter tvista om huruvida alla dessa våldsfilmer och våldsspel påverkar eller inte, samtidigt som våld, pornografi och mobbning kryper allt längre ner i åldrarna. Handen på hjärtat vad gott för de med sig? Att barn kan bli sittande still i timvis utan att kräva någon som helst uppmärksamhet eller aktivering när ingen ändå har tid eller resurser att möta deras behov ? Visst de kan utveckla fin motorik, bli bra på engelska, olika nmaterial, etc men vad händer när de inte får chansen att prova i verkligheten. Vad händer med empatin i längden när du vant dig vid mycket våld, kränkningar och människor som ständigt tänjer dina gränser.

I den mentala träning som elitidrottare använder sig av, målar de upp en positiv bild där de ser sig själv lyckas för att de vet att det fungerar, för att det är lättare att göra något i verkligheten som de redan mentalt gjort. Varför skulle det vara annorlunda för omvänd situation? Minns en dokumentärfilm av BBC som visade hur USA i Vietnamkriget använde sig av Playstation med fokus att döda för att avtrubba soldaterna, för att lyckas få de att kliva över spärren människor har mot att döda en annan människa. Hur det gick vet vi väl alla. Amfetamin gavs till soldater vid fronten för att inte backa. Idag larmar poliser om unga som sitter och online dygnet runt och använder centralstimulantia för att hålla sig vakna.

En pojke från Australien vågade berätta och visa det många föräldrar, skolpersonal, kommuntjänstemän och politiker hukar för, hur mobbning ökar såväl i skolan som på nätet. Det är dags för oss ALLA att ta barn och ungas signaler på allvar. För som Sting sa om regnskogen. If you´re not a part of the solution, you´re a part of the problem. Kanske har det gått så långt i den våldsinspirerade mentala ”träningen” att du inte längre ser det som ett problem. För som en ung tjej sa i en intervju. Va, fanns det inte så mycket våld i sex när du var ung? Jag är less på att bli utskälld för att jag vågar lyfta dessa frågor. Less på att bli upplyst om att det inte finns eller att bli behandlad som luft när frågan förs på tal. Less på att behöva säga att nej i skolan ska elever på lektionstid inte behöva ta del av juckande män i kalsonger som sjunger I´m sexy and I know it på storbildsskärm bara för att att en lärare inte har koll på läget. Stort tack till er få som ändå vågar stå upp och berätta era historier, för ensam är inte stark, det vet redan de som av misstag fått för mycket makt i sina händer. Det är därför de hellre kallar till enskilda samtal istället för att samla människor för att informera, föra dialog och inbjuda till processinriktat arbete.. men även tystnaden talar.

Känner du dig rådvill, bjud in mig till en konstruktiv workshop, där vi tillsammans jobbar fram lösningar

Mer om mig och mina lösningar

Hört på bussen

En kille i 10-års åldern kliver ombord på bussen med sin mamma och jag får ännu en gång bekräftat varför fritidspersonal och personaltäthet i skola, på raster och fritids är så viktigt, lämplighet inte minst. Läst om nedanstående fenomen i rapport efter rapport.
Pojken: Mamma idag blev jag omkull knuffad i skolan fyra gånger.
Mamman: Vad hände?
Pojken: Vi spelade bandy
Mamman: Var det någon tackling kanske, när du skulle ta emot bollen
Pojken: Nej, det är aldrig någon som passar mig på rasterna, inte i idrotten heller, jag är inget bra på bandy, mamma.
Mamman: Men du är bra på många andra saker. Vad gör du när ingen passar, vad gör de vuxna?
Pojken: Det är ingen vuxen som ser.. tror jag. Jag försöker ta bollen men då knuffar de omkull mig.
Mamman: Gör alla så
Pojken: Nej de är tre killar, sportkillarna
Mamman: Vad gör de andra då, säger inte dina kompisar något
Pojken: Nej
Mamman: Låter inget bra. Skulle du kunna göra något annat på rasterna, ni är ju fler som inte heller brukar spela bandy på fritiden. Du gillar ju att bygga kojor.
Pojken: Det finns inget att göra och de bara river kojorna för oss. Samuel hade rätt, det är mobbning på den här skolan inte ens fröken säger något snällt.
Mamman: Men nånting snällt har hon väl sagt till dig?
Pojken: Det mest uppmuntrande var ”Äntligen fattar du”. Hon svär också och är skrikig när inga andra vuxna ser.
Mamman: Ja, vi träffade ju din fröken, hon betedde sig inte bra. Jag har skrivit brev till skolan om det och skolnämden. Vad tycker du är största skillnaden från din förra skola?
Pojken:  I min gamla skola var de snälla, fröken också. Du var modig på mötet mamma som vågade säga att fröken inte är snäll, det vågar ingen i klassen.
Mamman: (torkar snabbt bort en analkande tår). Du står på plats 10 i kön till skolan där William  och Albin börjat.
Pojken: (skiner upp) Ja, jag kanske kommer in till hösten. William sa att de tar in sex till, om fyra av de framför mig hoppar av kommer både jag och Elias in. Men vi kanske inte får gå i samma klass..
Mamman: Jo, de frågar alltid om man känner någon man vill hamna i samma klass som. Tror du att du orkar gå kvar. Är det jobbigt att gå ut på rast.
Pojken: Kanske (sväljer)… det är jobbigt varje dag att gå till skolan. Jag blir nervös varje gång fröken kommer in…och när vi är ute på rast, varför måste man gå i skolan, jag lär mig mer när jag är hemma…jag kan räkna, skriva och läsa redan…
Mamman (kramar honom) : Jag vet du är så duktig men det finns så mycket mer att lära.
Pojken: Men allt finns ju på Youtube
Mamman (ler): mmm…vi ska gå av nu (går mot dörrarna)
Dagen efter:
-Mamma idag såg jag fem killar i sexan som snömulade en tjej. De slog varandra i ansiktet också med stjärtåklapparna.
Dagen efter går mamman till skolan på lunch rasten hon möts av hennes son som glidit ner i split på marken. I vardera ben drar varsin pojke. Sluta säger pojken som var den som skojbrottades med honom.  När pojken kommer upp igen borstar han av sig snön från ansiktet. Mamman frågar om de ska gå till rektorn. Ja säger pojken, så här är det alltid, vi får aldrig vara ifred om jag skojbrottas med någon kommer alltid fler och hoppar på mig. Jag vill inte gå i den här skolan, det är så bråkigt på rasterna.

Jag uppmanar alla elever, lärare och föräldrar att anmäla om ni ser mobbning. Vågar ni inte så skaffa en anonym mejladress och mejla in uppgifterna till lärare, rektor, skolledning. Det finns också Facebookgrupper mot mobbning.

Checklista för bra skola

Allt fler elever byter skola en eller fler gånger bara under grundskolan. Anledningar varierar: man får plötsligt en plats på en skola som har lång kö som man egentligen hade velat börja i från början eller först till högstadiet (nuvarande skola går till åk 3). Upplever att ens barn inte lär/ får det de har rätt till enligt skollag / läroplan. Upplever att skolan inte lyssnar/har inget reellt inflytande/lågt i tak. Barnet behandlas kränkande av elever och/eller personal eller helt enkelt flyttar.

Nya gruppkonstellationer bildar nya grupperingar. Hierarkier ruckas, roller ska erövras och kan ta sig tuffa uttryck men hur duktiga är egentligen skola/fritids på att förbereda/ tackla situationer som att elever slutar eller börjar inte minst mitt i termin. Visarespekt.nu har bra info/ checklistor för hur man undviker dåligt klimat i skolan. De skolor som säger sig vara befriade från mobbning ska man vara extra uppmärksam på. Har skolan fått kritik för att inte ha en handlingsplan ? Hitta din skola på Skolinspektionen.

Om elever och föräldrar vid byte av skola får fylla i en enkät om anledning till varför man byter skola och hur man upplevt skolan man gått i. Om alla elever/ föräldrar/ personal varje läsår anonymt får utvärdera verksamheten och statistiken sedan publiceras på skolans/ kommunens/ skolverkets hemsida skulle kommuner/ skolor prioritera att jobba mer för att SAMTLIGA elever ska stanna, utvecklas och trivas istället för att gömma sig bakom att alla är fria att byta om det inte passar.

Frågor du bör ställa när du väljer skola:

  • Hur satsar skolan på att ta tillvara alla inlärningsstilar/ sinnen
  • Hur satsar man på estetiska/praktiska ämnen som musik, bild, idrott/hälsa att bara lägga krut på kärnämnen räcker inte om vi ska utgå från hur vår hjärna fungerar
  • Erbjuds frukost i skolan, fria fruktkorgar i klassrummen och ett stadigt mellis på eftermiddagen även på högstadiet. Det bäddar för jämn energi och arbetsro.
  • Hur jobbar de ämnes övergripande för att få till optimal delaktighet/ inlärning/ resultat.
  • Stimulerar inne/ utemiljön till utforskande/rörelse.
  • Hur jobbar skolan med utomhuspedagogik
  • Hur använder skolan sig av IT/ datorer som t ex. gör att elever i samma klass kan jobba/ utvecklas i sin egen takt. Att alla har varsin dator betyder inte att skolan använder IT i klassrummet.
  • Presenteras skolans personal i samtliga ämnen på skolans hemsida (utbildning, hur länge de har jobbat på skolan, tidigare erfarenheter, deras vision).
  • Personaltäthet både i skola och på fritids/ fritidsklubb, gruppstorlek.
  • Hur ser planering ut för fritids, aktiviteter, etc. Ja fria aktiviteter är är viktiga men att helt utelämna mellanstadiebarnen på fritidsklubben en helt annan sak.
  • Finns fungerande föräldrarråd, elevråd och hur kan man följa vad som händer i frågor som tas upp. Justeras protokollet på plats av mötesdeltagarna och läggs ut på hemsidan. Tas elevrådsprotokollen överhuvudtaget upp.
  • Drivs skolan privat, hur stor del av vinsten återinvesteras verksamheten.
Sammanställ dina frågor i ett mejl kanske har skolan varit så förutseende att de har en ”svar på vanliga frågor” på sin hemsida. Det ska vara lätt att finna/ söka information. Inget är så bra att det inte kan bli bättre är en bra attityd från skolledning. Nöj dig inte med att vi har en bra skola och ja vi jobbar med ett bra klimat, du har rätt att veta hur. Skolan är till för ditt barn.