Visions

Tänk dig att du kommer in på ett kafé men istället för att köpa en fika, lunch eller middag ställer du dig och lagar maten tillsammans med andra som kommit dit av samma anledning. Med er har ni dom ingredienser ni åtagit er att ta med tidigare i veckan när ni var inom och kanske spelade lite gitarr, rundpingis eller vad ni nu tog er för.

Förutom singelpappan, inredningssnickaren som borde vara trött efter att ha klivit upp halvfem i morse är det 18-åringen Dani som kom ensam från Irak, utbildad bagare som nu går på introduktionskurs för invandrare på gymnasiet. Han tragglar fortfarande med att lära sig språket, här får han både öva praktiskt på det samtidigt som han bygger ett nytt socialt nätverk. Elsa, ensamstående pensionär efter makens död har alltid älskat att laga  mat. Med barn och barnbarn boendes i andra änden av Storstockholm blir det inte av att de umgås så mycket. Att laga mat till sig själv har därför blivit en allt torftigare historia De få gånger barnbarnen kommer vill de ändå helst att de går ner hit till till den lokala bytesboden. Det är 44-åriga Miranda, ensamstående mamma som aldrig fick tiden att räcka till som drog igång den. Nu står hon här en lördag eftermiddag och strålar i sällskapet. Just idag har hon ingen lust att laga mat, det gör hon varje dag annars så idag tänkte hon pröva sina vingar på spontanscenen, ett nytt bokkapitel hon skrivit. Med sina samlade erfarenheter har hon mycket att dela med sig av. Tidigare gjorde hon det mest via sin blogg eftersom de som ville ha hennes tjänster inte var desamma som de som hade råd. Det var därifrån hon fick idén att öppna byteshandeln Giveaways och låta den blomma ut till vad den ville. Befängt kommer aldrig att fungera var det några som sa. Trots allt var det några som trodde på hennes idé och det hjälpte för att de snabbt skulle komma igång. Svårast var att övertyga fastighetsägaren om att låta de låna lokalen som stått tom i över ett år i väntan på annan hyresgäst.

Kaj och Linnea, ett nyinflyttat par, tillsammans med sin 11-åriga son har de här snabbt hittat gemensamma vänner. Ikväll ska Linnea sjunga en sång hon själv skrivit och Kaj kompar henne på gitarr. Kaj är duktig musiker och lyckas dra sig runt mer eller mindre på sin musik. Ett gäng glada ungar kommer in och erbjuder sig hjälpa till i köket. En ung tjej fingrar på gitarren som hänger på väggen, några toner klingar fram när hennes fingrar dansar över strängarna. Hon slutar tvärt men Kaj är snabbt där och fångar upp henne.
– Spelar du gitarr?
Hon skakar på huvudet.
– Skulle du vilja lära dig?
Hon ser ner i golvet, skrapar lite med foten, ett hål i strumpan skymtar.
Han tar ner gitarren från väggen, ger den till flickan, tar ner en annan gitarr till sig själv.
-Vad tycker du om för musik?
– Inget särskilt
Han börjar spela på en Veronica Maggio liknande låt med lite enklare ackord.
– Det är inte så svårt som man kan tro, prova att göra så här.
Utan att hon tänker över det gör hon likadant. Ser av vana sig nästan obemärkt runt, alla tycks vara upptagna med annat. I ögonvrån ser hon Linnea hon tidigare såg öva på scenen, hon ler uppmuntrande. Ett sådant där leende från hjärtat som gör att man bara vill. Ida gör likadant som Kaj. Ibland låter det konstigt tycker hon men ibland låter det riktigt bra.

Ett dryg halvtimme och ett par ackord senare berättar Kaj att han tänkte hålla en liten gitarrkurs här på Giveaways.
– Vill du vara med?
Hon ser ner i golvet.
Man gör så här, delar med sig av något man tycker om, är det inte bra.
– Men kostar det inget?
– Nej det är så det funkar här, vi byter lite allt möjligt.
– Men jag har inget att byta med.
– Vad gör du med kläder du tröttnat på?
– Slänger antar jag.
– Är de trasiga?
– Har inte så mycket, oftast hinner de bli för slitna men endel passar bara inte, de skulle jag kunna ge.
– Ja de kan du ge till byteshandeln här om du vill. Har du småsyskon
– Nej, tyvärr inte (hon ser ner i golvet)
– Det finns en del barn som kommer hit som saknar syskon och som behöver hjälp med läxor.
– Ja det skulle jag kunna göra, jag är rätt bra på matte och språk, gillar att skriva också.
– Något annat du gillar?
– Jag är ganska duktig på att baka.
– Då kan du skriva upp dig på frivilliglistan där om du vill vara med och baka någon dag, eller stå i kafét.
– Men jag har aldrig stått i kafé.
– Ingen fara det finns alltid någon som gjort det så du lär dig fort, om du vill alltså, kanske du till och med har uppslag som ingen ännu tänkt ut. Du kan hitta på andra saker också, efterlysa något du saknar eller erbjuda något du vill.
– Hur?
– Endel drar bara igång, kanske hittar andra här som tänker lite lika eller kompletterar varandra. Vi håller introduktionskurser om man vill ha lite användbara verktyg för att komma igång eller vill ha hjälp vidare…om man känner att man behöver eller vill förstås. Vill du äta med oss idag?
Ida ser ner i golvet.

Linnea ropar att hon behöver lite hjälp i köket och Kaj frågar Ida om hon vill följa med och hjälpa till, så kan vi njuta av den goda middagen sen?
– Hon nickar ivrigt.
Efter middagen och efter föreläsningen som varvats med sång och musik när alla är upptagna av att duka undan från uteplatsen i försommarkvällen sitter en liten kille ensam vid ett bord med sin mattebok, ilsket slänger han den ifrån sig.
Elsa går fram till honom.
– Kul att se dig här, det var ett tag sen, har du ätit?
Han ser ner i backen.
– Vi har Gulaschsoppa kvar, din favorit, du kanske kan offra dig.
Han skiner upp, tillsammans går de för att värma på en skål.
– Vet du säger Elsa, igår fick vi in två begagnade Ipads. Jag har redan hittat några skojiga mattespel. Jag och data kan du tänka dig. Om du vill kan vi prova efter maten. Hinner inte spela schack idag det blir för sent. Utan min nattvila blir jag lika trög som du utan mat i magen. Ser du den nya tjejen där, Ida. Hon är duktig på Ipads, det var hon som visade mig. Ska visst vara duktig på volleyboll också, gillar du det fortfarande?
– Åh då kanske vi kan få ihop folk till en turnering?
Elsa skrattar
– Då är vi väl i samma lag, va?
– Ja det är klart
– Är det där jordgubbar?
– Ja det är Erik, en ny kille som drog igång en permaodling (pekar på en odling i närheten).
– Permaodling?
– Ja man hittar tydligen en lämplig plats i närheten och odlar, sen hjälper dom som vill till och så skördar man vad det nu blir.
– Men tar ingen dom när de bara står så här?
– Vill du ha lite jordgubbar till efterrätt så kan du plocka.
– Men om jag odlar och alla andra bara äter upp dom, då blir det ju inget kul.
– Har du odlat dom du ska äta nu?
– Nej det förstås.
– Du ser det ordnar sig alltid i slutändan, det viktigaste är att man har tilliten.
– Vill du att jag ska spela pingis med småungarna i morgon Elsa, han blinkar.
– Om du vill, du vet vad dom har saknat dig
Han skiner upp
– Du Elsa, jag kommer i morgon också. Hoppas Erik är här då.
– Det är han nog och om inte så finns det säkert någon annan som vill påta i landet, blev visst populärt det där.
Elsa tar med sig det sista och går in. De andra har hunnit plocka undan och förberett för morgondagens volontärer. Nästa månads ge av din tid lista är nästan fulltecknad. Både den digitala anslagstavlan på nätet och den som hänger i entrén bäddar för en sommar full av strålar, oavsett om solen lyser eller inte, oavhängig av vad man har och inte. Tänk att hon redan glömt att hon egentligen tyckte att hon var för gammal för sådant här och tänk att hon som försöker dra igång detta redan fått en beställning på sin föreläsning.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s