Pecha Kucha Night – Kreativa Tänkare

Göran Svedin, kliniker och forskare vid medicinska fakulteten vid Linköpings universitet menar att vi måste fokusera mer på ungas vardag, attityder och värderingar, inklusive relationskunskap och att skolan är bästa platsen att göra det på, eftersom vi där når flest. Att arbete med relationsskapande aktiviteter ger mer fokus till lärandet, förebygger konflikter och att hjärnan kidnappas av allt för många ohanterliga problem. Robert Weil känd som mecenat inom konst och kultur, ägare av anerkända konsthallen Magasin 3, menar att humaniora och estetiska ämnen är nödvändiga för ett kreativt näringsliv, ändå är dessa ämnen lågt prioriterade i skolans värld.

I Skolplanen står ”Elevhälsan ska främst arbeta hälsofrämjande, förebyggande och stödja elevernas utveckling mot utbildningens mål”. Forskning från bland andra Karolinska visar att estetiska ämnen gör att eleverna lär sig teoretiska ämnen bättre.

För 20 år sedan producerade jag ”I dina händer”, en tidlös film om vikten av att bejaka barns kreativitet i skolan, inspirerad av möten med hjärnforskaren Matti Bergström, Michail Kazinik, professor i konstvetenskap /musikpedagog, Tom Tits Experiment samt Snilleblixtarnas upphovsman – uppfinnaren, entreprenören och västkustbon Anders Rosén. I uppföljaren ”Jag har en dröm”, gick jag runt på svenska högsäkerhets anstalter fritt utan vakter utifrån teorin att kreativitet ger utlopp för känslor som annars lätt mynnar ut i destruktivitet. Jag hade turen att träffa Sten Levander, professor i psykiatri, mitt i en forskningsstudie gällande ADHD, vilket hälften av fångarna visade sig uppfylla kriterierna för, en övervägande del hade också ingenjörs- och/eller konstnärsegenskaper som de aldrig någonsin fått någon användning för, i alla fall inte i skolan. Detsamma upptäckte jag när jag senare följde arbetet på Ulleråker där intagna med dubbeldiagnos Adhd och missbruk ställdes in på medicin. Jag tillbringade en hel del tid med att förkovra mig i hur respekterade tänkare, uppfinnare vetenskapsmän och entreprenörer lyckats i skolan efter att jag fått veta att Gustaf Fröding varit intagen på Ulleråker under sju år och att i den första lagboken stod att läsa att en intagen kunde få upprättelse om hon lyckades hålla fast en inoljad ko! Jag fick träff direkt – Linné rymde ut i naturen genom att klättra ut genom klassrumsfönstret, Einstein kastade klossar på sin assistent som han tilldelats och Darwin av alla hade svårt för matte. Många med en eller annan diagnos hittar vi just inom kreativa yrken och bland inovativa entreprenörer.

”Skolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet”, står det i skollagen. Tillgänglig forskning om hur vår hjärna fungerar, hur barn lär och hur vi minns har utvecklats utan att skolan hängt med. Vi vet t ex. att musik stimulerar inlärning av matematik. Hur kommer det sig då att instrumentspel eller behärskande av någon annan konstart ännu inte fått genomslag i skolan, trots att barn idag tillbringar upp till tio timmar om dagen i skola /på fritids? Varför pusslar vi inte bara ihop kreativa ämnen med fritids? Det skulle fånga upp många elever som inte har råd, inte har någon som stöttar hemifrån, inte går på någon idrott eller av olika anledningar hoppat av som många gör i samband med högstadiet. Istället skärs fritidspengen ner till hälften eller till och med till en tredjedel redan till mellanstadiet. Samtidigt finns många kreatörer som gladeligen skulle fylla ut sin inkomst med något annat än att stämpla mellan uppdrag, stipendier och utmärkelser.

Kultur och rörelse ger hjärnan den välbehövliga paus den behöver och gör skolan långt mer lustfylld och intressant. Här är allt möjligt, att göra om och tänka nytt, utan en ständigt given agenda. Precis det vår tid efterfrågar. Är det då inte dags att kreativa estetiska ämnen blir obligatoriska i skolan. Kommunala kulturskolor i all ära men dessa tappar elever i spelerans tid, där snart varje möjligt reklamutrymme basunerar ut sitt budskap och inte lär det bli bättre om nu spelmarknaden avregleras. Det som kommer hända är att allt fler barn fastnar i allt mer likriktade spel och stillasittandet med alla de konsekvenser det ger, allt annat än kreativ– den egenskap som kommer att krävas allt mer i en tidsålder av artificiell intelligens (AI). På Malta där 40 % av omsättningen kommer från spel, inklusive många svenska spelbolag är redan hälften av 10-12 åringarna överviktiga.

Föreningslivet och musikskolor skulle med fördel kunna samverka med skolor. De har ändå inte resurser eller möjligheter att täcka alla barns behov. I takt med obalansen av vad som lyckas ta sig fram i bruset blir IT-klyftan allt tydligare. En skola där barn har tillgång till datorer, Ipads, mobiler behöver även schemalagd IT och etik. Varför inte kräva av IT- och bredbandsleverantörer inför upphandling att utbildning av personal ska ingå gällande basala saker som säkerhetsinställningar och pedagogiska appar. Som det nu är beror mycket på vilken kompetens skolan har huruvida tekniken kommer att stötta eller störa inlärningen under skoltid. En leverantör som kan erbjuda ett sådant helhetskoncept kommer att ligga i framkant. Inte de som tvingar oss att ödsla värdefull tid på att själva hitta lösningar för att filtrera bort allt brus. Att dränka barn i brus är inte att ge varje barn samma förutsättning att lyckas i skolan – det är inte det minsta liberalt. Ge barnen den kunskap de har rätt till, den digitala utvecklingen går 3000 gånger snabbare än industrialismen, föräldrar och skola har små chanser att hänga med.

Sedan 2014 ökar ohälsan ännu mer, men redan 1983, när ohälsan bland unga började öka, tog 35 elever tillsammans med forskare och ett elevhälsoteam fram en licensfri metod som lär unga en strategi att uppnå hälsa – Du bestämmer! Metoden blandar olika fysiska övningar, drama, kreativa inslag, samtal och det bästa av allt är öppen för ännu mer kreativa inslag. Validerad och licensfri, passar den in i den cirkulära ekonomin som bygger mer på We än Me. Om detta ska vi kreativa tänkare tala mer om i kvällens Pecha Kucha Göteborg #53. Ett arrangemang där vi har 20 bilder á 20 sekunder var att dela några av våra kreativa inputs. För min del är det andra gången.

VEM SKA JAG TRO PÅ – MOBILE STORIES 

Mobile Stories – nominerade av TU till årets tidning / årets idé. Genom att låta unga praktisera grundläggande kunskaper om journalistik och pressetik hjälper nya mediekanalen Mobile Stories unga att ta större ansvar i samhällsdebatten.  Den nya plattformen – ungas nya publiceringsverktyg, släpps i april. Hör mitt samtal med Mobilestories grundare Lotta Bergseth och Jenny sköld….och ja Mobile Stories vann!

SMART CITIZEN CONVERSATIONS

Guests
BRUNO KAUFMANN
, journalist, chief editor – People2Power, the global media platform and Democracy International. Co-Founder, Co-President for the Global Democracy Conference – Global Forum on Modern Direct Democracy. Awarded from the European Parliament for his efforts to enhance visibility and teach people to use direct democracy tools. Leads the Electoral and democracy board in Falu municipality. Expert in EU issues regarding active citizenship and participatory democracy and a part of the parliamentary reference group in the Democracy investigation 2014.

RISE INTERACTIVE moves the focus from the image of the ideal smart city, driven by algorithms and digital interactions, to support people’s creativity and ingenuity in everyday interactions.

OPENLAB – open innovation location that creates the conditions for solving social challenges. Together with students, researchers, public and voluntary sectors, enterprises, startups and citizens, the focus is to make Stockholm a global center for social innovation that improves quality of life for citizens. Do first – think – retry.

Listen to the conversation


BURNINGMAN THE CITY OF OUR DREAMS

1 pm Atrium Ljungberg hosting the Burningmanweek Stockholm Open Space event ”The city of our dreams” in the miner of Sickla.

5 pm on top of the miner Young Perspective and Galleri Duerr´s conversation – Creatives social responsibility. Nav, Marcusplatsen 9 –

Guests
PHOTOGRAPHER FILIP CEDERHOLM
From a cog in the materialistic wheel to a backpack focused on values. The Swedish non-profit Children’s Empowerment Organization ABC Charity has been published in over 100 newspapers around the world and has received the support of Nobel Peace Prize winner Desmond Tutu. Founders Filip Cederholm, former advertising photographer and Ashley Cooper, inspirational speaker, has encouraged businesses, creators, artists and performers all over the world to take responsibility for the way they communicate and the effect it has on children and young people’s values.

BURNING MAN MEGHAN “MEGS” RUTILGLIANO (USA,) Regional Network Associate Director – responsible for the management of Burning Man’s Regional Network, comprising over 280 Regional Contacts in 35 countries and over 65 official Regional Events around the globe. Megs oversees the production and programming of Burning Man’s annual Global Leadership Conference and the European Leadership Summit;. Megs moonlights as a jazz singer in her band The Lion’s Roar and as a voice and on-camera actress.

STORIES FOR SOCIETY
JULIE LINDAHL, Founder, author and educator
HÅKAN SANDBERG, Chairperson, communications professional working in the intersection of society and technology, with a passion for human networks, dialogue and learning.

Swedish-based non-profit organization Stories for Society is dedicated to renewing the art of storytelling in the form of group story-making for dealing with complex social issues. Developed over a decade with inputs from many exceptional professionals, Stories for Society’s Island Method is well suited to handling some of today’s most pressing issues. Fantasy and play are fundamental to an approach which recognizes Einstein’s adage that problems cannot be solved at the same level at which they were created. Stories for Society has worked in schools and with youth groups in Sweden and in Bosnia-Herzegovina to tackle subjects that are usually connected to how humans can find a way to live together peacefully. Its current project with one of the world’s largest youth centers, Fryshuset, focuses on training youth leaders to use story-making to address the subject of inclusion in areas where the old Sweden meets the new.

Mobile Gallery Duerr and Young Perspective! invites youngsters, leaders and artists to talk about various social challenges. Our goal is to be where you are!

#ArtWall Stockholm 30 meter including A sculpture in liquorice, couture by Mari Miltvedt and art work by Gustav Hjelmgren, Christer Fjellis Fjellman, Paul Quant, Matt Miley, Alannah Robins, Lola Akinmade, Kapoth, Lina L Baker, Filip Cederholm and David Eisenhauer, showing the last hour. Listen to the conversations

Photography on top: Filip Cederholm

Aktion Samtal Modell

“Då, våren 1968, när Palle Nielsen fick idén till «Modellen» verkade allt vara möjligt. Världen stod vidöppen. Fantasin till makten! ropade studenter på barrikaderna både i Paris och över hela Skandinavien. Han var själv student, 26 år gammal, och läste arkitektur vid Köpenhamns universitet. Tillsammans med andra studenter och konstnärer arbetade han med ett slags gerilla-arkitektur. På Nørrebro i norra Köpenhamn gick de runt i stora grupper och knackade på hemma hos barnfamiljer på söndagsmorgnar. Gomorron! Vi tänkte bygga en äventyrslekplats här på er gård. Ska ni vara med? Gärna! svarade de flesta. Plockade fram verktyg och plankor. Att rent konkret, i stadsrummet, låta barnens lek och infall ta plats, synas och höras var ju ett mycket påtagligt sätt att låta fantasin få makt – i praktiken och i vardagen.” / ur Periskop.

Minns ni – Aktion Samtal och utställningen “Modellen, En modell för ett kvalitativt samhälle” Året var 1968 och Moderna Museets personal debatterade flitigt i bl a SVD om vikten av att Palle Nielsens installation som inbjöd till lek och medskapande som drog fulla hus och fyllde seminarierna, måste bort. Eller minns ni 1999 och SJs Kulturvagn som rullade Sthlm-Malmö-Göteborg där bl a vår utställning Barnkonstmuseet rullade två månader.

“I dag blir detta synligt igen. I dag är det återigen spännande att lyssna till samtalen, uppsöka aktionerna, inspireras av modellerna”. I Hjärnstorms senaste nummer “Heltid, Deltid, Alltid” kan ni läsa konstkritiker Gunilla Lundahls reflektioner “Tid för barn”, en av aktörerna som var med och drog loket 1968. Gunilla har genom årens lopp skrivit många artiklar i dagspress men främst i tidskriften Form. På ArcDes släpper hon nu boken “Leken och Allvaret” men redan i morgon måndag kl. 17 möts tre generationer på Nav-scenen i samtal – konstkritiker Gunilla Lundahl, Stina Balkfors från Tillitsverket som också grundat mediehuset Fanzingo och studentrörelsens Lino Camuz Eriksson, vice ordförande i Sveriges Elevråd, ledamot för Fler Unga samt i referensgruppen för läsrörelsens boksatsning 2017, för att samtala om vad som egentligen styr våra val. På Nav kan ni samtidigt passa på att beskåda Tillitsverkets kringresande “Ta plats i leken installation” som just kommit hem från Skåne. Välkommen in i samtalen!
NAV-scenen. Markusplatsen 9 (mittemot Dieselverkstan, Sickla)

Lyssna på samtalen 

 

Unga och ledarskapsprofiler


Hungergames irl Galleri Duerr 6 fen Nav SwdenHUNGERGAMES irl – en uppföljning av Almedalsveckan. Tillsammans söker vi lösningar för att fylla kunskapsgapet inom IT etik / IT säkerhet bland såväl barn och unga som föräldrar, skola och fritid. Tillsammans med Richard Wahlström, ordförande i Östermalms ungdomsråd samt Institutet för juridik  och internet (iji) reder vi ut rättigheter och skyldigheter med fokus på att barn och unga inte ska behöva utsättas för beteenden vi redan lagstadgat om som oacceptabla irl. Hur ser lagstiftningen egentligen ut, vilka konsekvenser ser vi och behöver vi uppdatera den utifrån den snabba digitala utveckling som sker. Ljudfilen.


Her Self Galleri Duerr Stockholm NavscenenHER SELF – a portrait
Ett samtidsporträtt visad på Cannes International Filmfestival / Shortfilm corner 2016. Tillsammans med en av Her Selfs två regissörer – Martin Lima de Faria, samtalar vi om existentiella frågor – som att vara sedd kontra betraktad, om självbilder, om att fastna i självpåtagna roller och om det subtila valet att stanna inom vår ram. Ljudfilen

Ingensdotter Galleri Duerr Nav Stockholm 6 feb
INGENSDOTTER 
Tyst dialog i stillbild
Historien börjar som barn till en extrem islamistisk präst i Iran. Karaktären växer sedan fram ur arbetet som makeupartist till några av Sveriges stora fotografer – som eftertraktad model för att senare innefatta eget bildskapande och retusch av bilder redan i omlopp. Ingensdotter är historien om någon att äntligen få lov att ta hand om. Men hur värnar man någon som andra kanske redan skapat en bild av eller kanske 100 eller 1000, okontrollerat snurrande om och om igen, i den digitala arenans tidevarv?

Måndag 6 februari delar Ingensdotter ine bara med sig av sina egna bilder, utan också bilder av sig som model, tankar om vad som gör en bild levande och om den tysta kontinuerliga dialogen i sina stillbilder. Efter visningen samtalar vi med Heidi Ingensdotter och ini – Institutet för juridik och internet om frågor som – går det att ångra en bild och varför modifierar vi våra egna kroppar. Ingensdotters bilder visas på storbildsskärm.

Lotte Johansson  
HEDERSKULTUREN – vems val
De mänskliga rättigheterna slår fast att alla människor har samma rättigheter och skyldigheter, att likhet inför lagen ska råda. Ändå tvingas varje dag pojkar och flickor in ett system där tjejer inte tillåts idrotta, tvingas bära vissa klädesplagg, inte får umgås med killar och inte själva får välja partner, medan deras bröder oavsett om dom vill eller inte förväntas se till att hedern upprätthålls. Bara i Sverige är minst 160 barn bortgifta och 10 flickor misstänks ha mist livet utan att rättegång ägt rum. Enligt Carin Götblads senaste rapport beräknas 100 000 unga leva hedersrelaterade liv.
Varför tar inte rättsväsendet de här barnens parti fullt ut, och varför agerar vi inte. Frågor vi samtalar om tillsammans med vår måndagsgäst Gulan Avci, känd för sitt engagemang i jämställdhet och för att driva frågor som rör hederskultur. 1998-2000 var hon ordförande i Kurdiska ungdomsförbundet och projektledare för Generationskonflikt bland kurdiska familjer. Idag är hon ordförande i Liberala Kvinnor och arbetar som heltidspolitiker. Ljudfilen


NAV-SCENEN
MARKUSPLATSEN 9, Sickla
(mitt emot Dieselverkstan)
Fri entré

Galleri Duerr samverkar med olika aktörer och konstnärer för att lyfta samtida frågor över generationsgränser, i privata och offentliga miljöer. I det arbetet välkomnar vi organisationer, myndigheter, företag, beslutsfattare, skolledning / personal, unga och naturligtvis investerare.
GUIDAD KONSTVISNING 1 TIMME FÖRE + EFTERMINGEL

ArtWall Stockholm Galleri Duerr Nav Paul QuantArtWall Matt Miley Galleri Duerr Nav Stockholm#ArtWallSthlm #GalleriDuerr
Bilder visas av Paul Quant, Alannah Robins, Christer Fjellis Fjellman, Lola Akinmade, Matt Miley, Kapoth, Lina L Baker, Filip Cederholm, David Eisenhauer

 

Hungergames Irl

Bild

Årets Almedalsvecka tillbringade jag på piren i en väns Oversea 40, långfärdssegelbåt. Perfekt om man som jag föredrar frukost i det fria, tid för reflektion och god nattsömn. Ett måste  i min ålder för att kunna vara en inspirerande workshopledare, deltagare eller nätverksminglare. Här kommer några av årets höjdpunkter jag själv interagerade med och som jag definitivt kommer att samverka mer med:

 

Hungergames Irl Fler Unga Samtalssoffan Richard Wahlström Lotte Johansson

Richard Wahlström Fler Unga i Samtalssoffan

Samtalssoffan – ett initiativ av Byggnads för att stoppa machokulturen, något alla kan skriva under på. I Almedalen kunde den som ville, beställa soffan och bjuda in valfri gäst på valfritt tema. Jag lyckades vara först ut med att beställa Samtalssoffan till Almedalens Goda Samtal, där jag  i dialogform á la Open Space även arrangerade workshopen Hungergames Irl – Är det barns ansvar att värja sig på den digitala arenan. Samtalssoffan var en av de fem nominerade till ”Hetast i Almedalen”.

Under Almedalsveckan blev det ett par vändor i soffan inför olika dialog workshops med olika gästande ledarskapsprofiler. Vi klarade oss alla hyfsat bra från de inbyggda mentometerknapparnas gälla signaler, genom att inte tala i svepande ordalag som man. Här tog vi ansvar och talade i termer som jag.

Hungergames Irl ABC Charity Galleri Duerr Filip Cederholm

Hungergames Irl

Det var också något vi arbetade med under min egen workshop, där ledarskapsprofiler trots vitt skilda intressen och förhållningssätt till slut lyckades bilda grupper, utifrån identifierade problemställningar, för att samtala om och komma upp med lösningar. Allt från rektorer, politiker, spelare och sakkunniga, till unga inom dataspelsbranchen och Sveriges kvinnolobby deltog efter en svettig inledning med många korsade armar med vitt skilda perspektiv. Min egen ingång var och är fortfarande – varför barn ska behöva översköljas av våld och grov pornografi i allt lägre åldrar och vad vi kan göra åt det.

Almedalens Goda Samtal Hållbarhet Sverige Anders Wijkman Initiative 2022 ABC Charity Filip Cederholm

2022 Initiative for a sustainable change

Den absolut mest spännande av mina gäster i Samtalssoffan var Fler Ungas Richard Wahlström, aktiv i elevkårsrörelsen, som deltog på just temat – Hungergames Irl…Fler Unga var för övrigt redan första dagen, en av Almedalens mest hashtaggade(#), en trend som höll i sig under veckan. Trots minimal budget kammade de hem andra platsen ”Årets Digitala Kommunikatör”. Första gången jag träffade Richard var på Skolvårens Walk n´ Talks på temat – Digitalisering/Säkerhet/Teknik /Integritet /Normer, främst utifrån den inverkan det har på skolan (de var nominerade till Hetast i Almedalen). Här var uppdraget att lyssna på hur unga själva tänkte i dessa frågor. Taglinen inför de olika promenaderna var ”Jag väljer att lyssna på unga i Almedalen för att..När jag själv fick frågan av Skolvåren inför promenaden svarade jag:

“Jag lyssnar på unga i Almedalen för att unga har något viktigt att säga oss om den tid vi lever i. Det gäller bara att ta sig tid att lyssna, se och fråga. Just nu känns det faktiskt som alldeles för många av de får ta de vuxnas ansvar. Att ge föräldrar, pedagoger och andra vuxna förebilder rimliga förutsättningar att vara just goda förebilder, är utan tvekan den mest lönsamma investeringen ur såväl mänskliga som ekonomiska perspektiv, så vad väntar vi på?”

På den korta promenaden hade jag och Richard tillsammans hittat massor av kreativa lösningar, tack för det! Samtalet sammanfattade vi i en kort film. Samtidigt bestämde vi oss för att tillsammans göra en workshop, en fortsättning på Hungergames Irl.. Vi började i Almedalens Goda Samtals tält, där jag för Galleri Duerrs och ABC Charitys räkning under veckan curerade fotoutställningen Children Empowerment , bland annat under 2022 Initiative for a sustainable change, Leadership for Transition och Creatives Social Responsibility men bestämde oss för att rulla ut en två meter bred pappersrulle direkt på gatan. Vi fortsatte skriva ner de problemställningar som kom upp, tillsammans med förbipasserande och förstås förslag på lösningar för att skydda unga mot utsattheten på digitala arenor.

Även i år talade jag om Ungas egen strategi för hälsa – Du Bestämmer. En validerad och licensierad metod jag arbetat med och gärna utbildar i. Utvecklad av 35 niondeklassare tillsammans med ett elevvårdshälsoteam och Karolinskas Sven Bremberg. Nyfikna skolsköterskor, kuratorer och skolpsykologer avslutade med att fråga om jag arbetade med att handleda. Tar jag som ett gott betyg efter att ha kommit in med andan i halsen efter samtalet i Samtalssoffan. Positiv stress är bra, negativ väljer jag bort sedan länge. Nu funderar jag på att göra en webbutbildning av den.

Hungergames Irl Almedalen Galleri Duerr Almedalsveckan Filip Cederholm

Hungergames Irl

Tänk vad vi klarade att göra utan nästan några pengar alls och tänk vad vi nu kan göra med de medel vi nu söker. Kanske tänker du själv att detta är något du vill vara med och sponsra. Tänk inte – gör – och bjud in oss till dans!

En annan gerilla- och nära nollbudget produktion jag hade förmånen att vara en del i är Planket – över 100 fotografer, hälften professionella och hälften amatörer /semiproffs såg tillsammans till att fotoutställningen på planket nedanför Vitabergsparken återuppstod, det lockade tusentals besökare utan någon som helst press, bland utställarna såg vi fotografer som Lennart Nilsson, Helene Schmitz, Karolina Henke och Martin von Krogh. Skulle gärna se ett sådant plank i Almedalen nästa år.

Hungergames Irl sammandrag Hungergames irl sammandrag I och II
Licensfri validerad strategi för ungas hälsa

Länk till samtal inspelade 2017

 

Planket The Gerilla Version 2016

Planket återuppstår – The Gerilla Version 2016! Det började 1982 med att fotografen Neil Goldstein inspirerades av utomhusutställningar i Washington Square Park i New York. Tillsammans med Irene Berggren, Lars Hall, Bror Karlsson, Gunnar Smoliansky och Rebecka Tarschys grundades en tradition av utomhusutställningar på det röda planket vid Lilla Mejtens gränd. Nu återuppstår Planket som en noll budget produktion, under ledning och på initiativ av Christer R Fjellman alias Fjellis där han gjort alla till medverkande. CFF (Centrum för Fotografi) har för att nämna någon klivit in och tagit på sig ansvaret för PR och utskick.

På 140 meter, då som nu – disponerar varje fotograf, 1 meter, professionell som amatör för att i valfri form visa en eller fler bilder, allt för att visa vilken bredd fotografi rymmer, som sumobrottare fotograferad med värmekamera, mode, reklam, naket, reportage, bröllop, fetish, dokumentärt och mycket, mycket mer.

Fotograferna närvarar för att berätta och svara på frågor kring sina bilder.
Från Galleri Duerr som är i fas med att ändra inriktning från mobilt galleri till mobil konsthall deltar Lina L. Baker (ingår i Lydmars erkända fotosamling och finns snart med oss på internationella Artsy).

27 aug kl. 12-18. Lilla Mejtens gränd (Vitabergsparken), Stockholm.”
Fler i serien  Lina L Bakers senaste serie visar vi på Affordable Art Fair i Oktober!
Skriv gärna ut affischen och placera på lämpligt ställe i ert gerillakvarter.
Här kan du gilla / dela Plankets Facebook sida.

Planket 1982 John Arthur Ekeberg

Planket 1982. Foto: John Arthur Ekeberg

CONNECTED eller DISCONNECTED

Piiiiip! Den gälla signalen påminner mig och Dr Elke Fein från Leadershipfor Transition, gäst i den färgglada Samtalssoffan, att här gör vi inga  svepande formuleringar, som man, vissa, andra och så vidare. Vi fokuserarpå att säga jag, vi eller vad vi nu menar. Vi klarar det riktigt bra.

Vilka utmaningar står vi inför? Frågan öppnar nästa dags Leadership for Transitions – Accupuntures points of change. Deras tredje under Almedalsveckan. Tältdukens skakande i vinden, det vinande ljudet, påminner oss om att vi inte sitter positionerade bakom ett konferensbord i en byggnad, utan i en ring runt tända ljus, i ett stort vitt tält hos Almedalens Goda Samtal. En skara människor från olika länder har samlats för att med dialogverktyg och praktiska övningar som bas, connecta inte bara med varandra, utan kanske ännu mer med oss själva. i en miljö helt fri från digitala skärmar, temat är ledarskap och vi har varierande insikter om vikten av att kunna leda sig själv för att kunna leda andra.

Disconnected! Tanken dyker upp som en ständig utmaning och landar nu bland blädderblockets övriga utmaningar. Connected eller disconnected tycks vara ett återkommande tema under Almedals Goda Samtal. Rädslan för att vara för mycket uppkopplad, för att ha tappat kontakten med sig själv och de sina, mitt i alla seminarier om att inte vara tillräckligt tekniskt framåt eller entusiasmen hos de som redan är. Disconnected, verkar vara, hur vi än vänder och vrider på det, en av vår år tids största utmaningar. I min övertygelse att desto mer olika vi är och ändå öppna inför att lyssna, desto mer ger samtalen oavsett tema. Det är därför jag slutat jaga runt på seminarier som bekräftar det jag redan vet, jag vill utvecklas, jag vill framåt.

Ledare av olika slag, på olika nivåer och i olika faser i livet, här för första gången eller som en del av vardagen, tar på uppmaning av sig ena skon, för att med lätta tryck beröra den strumpbeklädda foten. Regnet faller mot tältduken. Från att tänka på var jag ska vara efter denna workshop och hur jag ska få ihop allt övergår mina tankar till den varma välbehagliga känslan som sprider sig från min hand ner i min fot. Ett förnöjt leende sprider sig i ringen.

Övningen är klar och motvilligt skiljer jag foten från handen. Hur känns foten nu i förhållande till den andra? Frågan kommer från kvinnan jag bara för en kort stund sedan knappt visste fanns.  Alla i ringen ser ut att ha landat från tankesnurror om politikertal, lobbyister och organisationers möjliga nästkommande event. Min fot känns lika lyckligt levande som den andra foten känns kall och avskärmad. Jag ser på stolsgrannen jag bikupat med och vi svarar leendes i kor – Disconnected! Och därmed har vi återknutit till uppstartens stora samhällsfrågor. Min stolsgranne och jag funderar över om det kan vara ok att ge även den andra foten lite kärlek, allt medan vi är tillbaka i blädderblockets utmaningar. Vi nickar och jag funderar över alla oss  som vid olika tillfällen inte brytt sig om den andra foten.

Nästa övning ska vi ståendes lägga våra händer på bordsgrannens rygg, på valfri plats. Han får börja. Jag tar över och en välklädd man kikar nyfiket in genom tältöppningen, ska han vända eller inte. Jag vinkar glatt in honom, ger honom en snabb sammanfattning och lägger mina händer spontant på hans skuldror. En stund senare och efter att vi nu blivit tre i bikupandet är det dags att dela vår upplevelse med övriga i rummet. Berätta du, utbrister min vänstra stolsgranne, du uttryckte det så bra. Jag ser till höger och ber vår senaste gäst att sammanfatta istället. Vi har bl a talat om mina tankar när jag fritt följde intagna på  några av Sveriges högsäkerhets anstalter och om hur glasskivor i besöksrummen som skulle hindra insmuggling från besökare bryter ner även de hårdaste, i brist på mänsklig kontakt från människor som bryr sig om de. Och om hur vi skärmat oss från varandra och till och med våra barn och barnbarn genom alla smarta skärmar, oavsett om det är de, vi eller båda som använder de och hur vi lämnar bort våra barn redan innan de kan gå eller berätta för oss hur de haft det under dagen, i alfafall inte i ord.

Omsluten, vikten av att känna sig omsluten, sammanfattar han på engelska!
Jag reflekterade över att jag på båda mina stolsgrannar hade valt att lägga mina handlovar mot underdelen av deras skuldror. Som om jag skulle vara tvungen att orka hålla emot om de skulle falla bakåt, eller tryggt välja att luta sig på mina stödjande händer. Helt stilla och mycket varsamt vilande. Han jag redan gjort en övning med lutade sig mest. Omsluten, trygghet, tillit. Känslan av att vara connected, hade åter igen infunnit sig.  Vet barn som knappt vistas ute, vad det är att sakna det de knappt upplevt. eller förstår de som alls inte berörs av problematiken alls den eller är det bara jag som inte hänger med?

Själv påmindes jag under denna korta stund om vad som är mer viktigt i livet än annat, beröring är en av dessa. Att leva länge utan någon som stryker ens kind eller värdet av att lämna en visuell kyss på en lapp innan dagens plikter gryr, känns lika tomt som Sveriges och snart även Europas vanligaste dilemma – ensamhet. Vår senaste gäst lämnar rummet för att delta i ett av Almedalens seminarium på toppnivå. Hans avskedsord är av karaktären som inte behöver nötas in för att minnas;
– Jag ska vara mer med mina barn, jag kan göra mycket mer för de.

Bild: Filip Cederholms utställning ABC Charity Children Empowerment curated by Galleri Duerr, Almedalens Goda Samtal i samarbete med Initiativ Samutveckling, Leadership for Transition och Hållbar utveckling.

DIALOG FÖR KOMPLEXA FRÅGOR

Almedalsveckan 2014 avslutade jag med att delta i dialogen – Det goda samtalet som samhällsfråga. I år samlas dialogvärdar från 8 länder under parollen Almedalens Goda Samtal, initierat av Initiativ Samutveckling. Människor i olika positioner undersöker under veckan 20 komplexa samhällsfrågor med hjälp av dialogverktyg.

Under en diskussion med stolsgrannen, utifrån ståndpunkterna ”Almedalen är en uppvisning i demokrati och en demokratisk arena”, respektive ”Almedalen är en enda stor cirkus och till för inbördes beundran”, valde jag 2014 den förstnämnda. Första uppgiften var att skära sönder varandras argument, debattera och diskutera för att forma och utveckla, medan uppgift nummer två gick ut på att hitta det goda samtalet – där lyssnandet och respekten för den andre skulle visa hur samtalet antog en annan karaktär. Det var ok att vara överens, men vi upplystes samtidigt om att det kunde bli begränsande i diskussionen. En helt annan tonhöjd infann sig i församlingen när vi provade att flytta fokus till att fråga och verkligen lyssna, istället för att bara vänta på ordet och fortsätta sin argumentation utan att ta in den andres ståndpunkter. Vidare funderade vi över de olika konsekvenser besluten får beroende på var och när de ges möjlighet att diskuteras (före eller efter beslut). Dialog ansågs överlag behagligare, medan andra tyckte att diskussioner blev roligare (med de härskartekniker som diskussioner möjliggör).

Så vad är det goda samtalet? Dialog – att lyssna och respondera utifrån det jag lär nytt i samtalen. Ett måste är att vara öppen för allas åsikter. Sammanfattningsvis står goda samtal på följande fyra ben: bjuda på sig själv, bjuda in, bygga på och bygga samman. Om i alla fall någon tar ansvar för detta blir samtalen mer givande, utan att gå i polemik och utan att man hamnar i beroendeförhållande till varandra. Det gäller alltså att se den andre, att kunna anpassa sig till situationen, men fortsatt sätta gränser.

Att ta sig tid för reflektion och de goda samtalen är både utvecklande och energigivande, oavsett om det handlar om att leda andra eller sig själv, 75% av ett gott ledarskap består trots allt av självkännedom. Välkommen in i dialogen med fokus, hållbar utveckling – för människan, för miljön, eller varför inte starta dagarna med en morgonreflektion tillsammans med Mindfulnesgruppen. Temat är gårdagens partiledartal.

Dialogvärd Hungergames irl – Är det barns ansvar att värja sig på den digitala arenan?
Uppdrag: Hur skyddar vi barnen och hur säkerställer vi att information når ut. Är våra lagar kompatibla med den snabba utvecklingen och efterlevs de i så fall?
3 juli 16-17.30 Skolgården S:t Hansg. 32, Visby.