The man behind the mask

SamEn ung man i vit mask hör inte till min vardag.  Lunchruschen stundar medan mina steg mot Värmdöbussen avstannar. Varför bär han mask? Kan inte låta bli att ställa frågan. Svaret kommer raskt och utan tvekan.
– Jag vill kunna vara anonym, uttrycka mig utan att någon lägger in värderingar utifrån vem jag är eller hur jag ser ut. Mina tankar förflyttar sig till demokrati experimentets start. En konstruktiv dialog mellan unga, skola och styrande politiker växte fram med hjälp av IT teknik. På plats kunde eleverna anonymt föra fram sina reflektioner direkt till de gästande politikerna. Dialogen avbröts dock i detsamma som IT tekniken och därmed anonymiteten bröts och politikerna i traditionell ordning tog över.
– Men upplever du inte att du behandlas på ett visst sätt när du bär mask då, envisas jag.
-Jo, onekligen ställer det till andra problem som att nekas att gå på bussen, var står det någonstans att det är förbjudet? Det är väl som att bära burka.
Masken är hans egen tolkning utifrån Kopimism, en religion som bygger på tron att all kunskap och information ska vara fri och kunna delas av alla.
– Annars kommer vi ingenstans om människor ska sitta och tjuvhålla på information.
Så vem är denna  unge man som låter sig fotograferas för min blogg, frågar jag mig.
– Du kan kalla mig Sam och jag vill inte ålders definiera mig mer än att jag kan ha gått ut gymnasiet .Vi skiljs åt och jag kliver på bussen. En minut senare har Sam som egentligen var på väg åt andra hållet placerat sig på sätet framför mig. Jag undrar om han också bor på Värmdö.
– Mina föräldrar bor där. Jag växte upp i utkanten av Gustavsberg,  i ett hem där jag ständigt frös. Jag var fem år innan jag ens visste att det fanns vattentoalett. När jag var 10 år flyttade vi till ett två våningshus med pool.

När jag träffar Sam bor han oftast i ett av Occupy Stockholms tält utanför Swedbanks palats vid Brunkebergstorg, livrädd för att hamna i skuldfällan. Där har han hittat vänner i alla åldrar, från alla möjliga länder. Hans främsta förebild är en 69-årig kvinna som ämnar demonstrera till hon dör eller så länge de ekonomiska systemen fortsätter urholka samhället.
– Att äga landmassa är inget annat än stöld. Varför ska den som har pengar kunna köpa upp marken? Man ska väl kunna bo med de man vill var man vill.
Jag tänker på min egen mamma, snart 70 år, som bor i ett höghus i Alby där hon inte har någon anknytning och som tvingas resa 3 timmar tur och retur för att kunna hjälpa mig här med barnen ibland. Hon fick trots köande ingen lägenhet där vi bor med hänvisning till att hennes inkomst var för låg.

– Varför ska barn uppfostras rätt in i konsumtionssamhället, fortsätter Sam. – Varje dag får vi reklam tryckt i ansiktet. Väx upp, bli framgångsrik ropar det system som gjort så många framgångsrika och samtidigt så många utanför.
Sam själv definierar sig som Konstnär. Har ett starkt behov av att uttrycka sig, målar men det är skrivandet som upptar honom mest.
– Jag har skrivit en pjäs tillsammans med en av mina bästa vänner ”15 min i din skugga”. Den handlar om en man med grov Asperger som förföljt en kvinna i 4 år. Mannen ifråga jobbar med saker som ger mycket pengar. Ingen av de har något socialt kontaktskap, den här blir deras enda. Jag har själv Adhd, det räknas som en funktionsnedsättning men jag tycker det går bra så länge jag kan bestämma över mig själv och min tillvaro men vi har ett ganska förslappat skolsystem. Folk med diagnoser eller inlärnings svårigheter glider emellan. De får inte det stöd de behöver. Ponera att eleverna har Adhd och ska skriva en uppsats, de behöver hjälp men då skolan sätter strukturer utifrån sina kriterier, inte utifrån oss elever så gör strukturen att man stämplas som dålig och dum i huvudet. Jag har inte koll på hur nya skollagen fungerar eller CSN systemet men inget har förbättrats för oss i praktiken mer än att det är hårdare på närvaro. Jag orkar inte gå hela dagar i skolan så som skolan är utformad. Orkar inte med stressen och bara för att jag har en gymnasieutbildning betyder inte det att jag får jobb sen.

Dagen efter letar jag efter Sam vid Brunkebergstorg. I den 10 gradiga kylan är samtliga tält stängda. En man som visar sig vara från Irak kliver ut ur ett tält. Han har ett ärr i form av en inbuktning i pannan som han fått i samband med att han demonstrerat sina åsikter.
– I did nothing, suckar han och slår ut med armarna. – It´s cold. Come back at one o´clock and you will find moore people here.

Jag slår Sams mobilnummer. Via sms bestämmer vi möte kl. 12.30. Han möter upp mig med ett leende och utan mask, en kortklippt kille, ser bra ut, någonstans i övre tonåren. Han visar mig in i det mörka militärtältet. Sam tillhör inte de nära 50 % 17-åringar som lever med en ensamstående förälder. Han har tröttnat .
– Jag orkar inte med stressen. De bråkar om makt strukturer, verkar inte ha förstått att de är skilda.
Här finns inte de strukturerna. Här gör vi saker tillsammans istället för att delegera arbete. Hugga ved  t ex. måste göras annars blir det ingen eld.
Sam sätter fart på eldstaden i mitten av militärtältet. Någon börjar röra på sig i en sovsäck. Människor och företag har skänkt allt från tält till mat för dagen. Ytterligare en ung kille ansluter och senare kommer också en tjej. En del har varit här sedan i oktober och fler tänker stanna så länge som möjligt. Vi pratar om hur det är för unga att växa upp idag med allt som sköljer över en.
-Folk har mycket fördomar mot oss, tror att vi drogar, vill kasta stenar och bränna bilar. Men Anarki uppstår i avsaknaden av anarkism (ett samhälle där individen utsätts för så lite tvång som möjligt). Vi eftersträvar en värld utan regler, där invånare kan skapa tillsammans, där man tar problemen när de dyker upp.
– Men, protesterar jag, om du tar min dator och jag inte vågar ta det med dig då?
– Ja  då får du ta det vidare, så klart.
Ungefär som när Leo Razzak berättade om i Bahdrokol, tänker jag. Om en odlar majs där och en annan också tänker börja odla majs. Då säger den första att jag odlar majs här, du får odla något annat och så säger den andra , ok och så är saken ur världen.

Sam vill bjuda på en hemrullad cigarett.
– Jag vill sluta men att röka gör att jag känner mig mindre stressad. När jag slutade med hasch fick jag Benzo mot ångest. Först kände jag woaw här är lösningen men sen fick jag ångest varje dag istället för två gånger i veckan som jag hade tidigare. Jag blev passiv också, gick bara runt och var rädd för ångest. Efter en dryg månad bestämde jag mig för att sluta med Benzo, hade sett en tjej som skulle tända av på skiten, helt galen, där vill jag aldrig hamna.  Ville sluta medan jag kände att jag fortfarande kunde.  Äh, missbruk  är missbruk oavsett preparat. Hon säger att hon ska sluta knarka men kan inte. Själv tycker jag det är mindre farligt med hasch, det är inte lika ångest framkallande som Benzo eller alkohol. Alkoholen dämpar först känslorna men sen ut på natten kommer ångesten, det här verkar ingen fatta. Många unga är beroende av medicinska droger, koffeintabletter, socker…Tar till det för att orka, för att dämpa stressen. Jag blev i alla fall ordentligt utredd, fick Adhd diagnos och Ritalin. Inte som med många jag känner, de får knappt någon utredning alls bara en diagnos och ett recept (info och biverkningar av Ritalin som t ex. humörsvängningar, sex, psykos och självmord).

Jag frågar om han brukar vara på Värmdös nya ungkulturhus Gurraberg.
-Var med i uppstarten, blev intervjuad om vad som skulle behövas, replokaler t ex. men fick så mycket med skolan sen. Nu har jag fullt upp här på Occupy Stockholm, vardagliga saker som att få ved till elden, organisera aktioner. Gillar inte att de begränsar ungkulturhuset till folk mellan 16 och 25 år. Människor funkar inte så, man kan ha lika mycket att ge oavsett ålder, intressen som förenar. Det är galet att de som är yngre ska hänga på egen fritidsgård, blir bara en perfekt inkörsport till droger. Varför tog de inte chansen att göra sig av med ungdomsgårdarna när man startade ett kulturhus.
Tänker på Noice, bandet från Gustavsberg som slog igenom i slutet av 70-talet. Om det varit idag hade alla i bandet kunnat repa på ungkulturhuset  utom sångaren för han var 14 år. Kanske inte för inte att de skrev texter som: en kväll i tunnelbanan och om hur jobbigt det var att aldrig få komma in någonstans. Idag har vi ett kulturhus med allt vi kan önska men pga ålders segregering, personalbrist och ogenerösa öppet tider är det glest med besökare och samtidigt kämpar fritidsgården i Gustavsberg med samma problem i sin fjärde lokal på kort tid som saknar alla de faciliteter ungkulturhuset Gurraberg har.

Jag för Breivik och hans knaprande av aggressivitets framkallande Anabola steroider på tal och undrar om inte även alla våldsamma dataspel kan bidra till våldet. Sam anser att Breiviks dåd har en annan problematik eftersom han redan i unga år togs in på psyk. Folket i Bild har visat att många preparat figurerar i grova våldsdåd som skolskjutning och Amfetamin används t ex av sex missbrukare.

– Jag gillar BDSM, säger Sam. – Det gjorde extjejen också. Jag slog till henne i ansiktet och hon slog tillbaka, efteråt pratade vi om vilken häftig upplevelse det var.
Jag frågar om han hört om tjejerna som startat en webbsida. Där de berättar om att de använt sex som ångest dämpande, att de haft våldsam sex för att överskugga den själsliga smärtan och för att de kunde vara enda sättet att få bekräftelse.

– Var det inte så mycket våldsam sex när du var ung, säger tjejen närmast mig med förvånad min.
-Nej, svarar jag, de som ville ha pornografi var tvungna att fråga efter det i kiosken, handla på speciell postorder eller gå på illegala klubbar. Jag berättar lite om mig, att när mina bråkande föräldrar skildes var jag sex år, hamnade i ett slags förortsgetto. Att vi ungar samlades på gårdarna när föräldrarna jobbade, hade fullt upp med sig själva eller vi bara ville ha mer socialt liv än det hemmet erbjöd. Att det fanns unga tjejer som hade sex tidigt och att det fanns fula gubbar som försökte tafsa eller få de att gå längre än de ville. Och att killarna i gänget spöade upp fulgubbarna om de försökte närma sig oss. Inte som idag då det finns tonvis som letar efter unga tjejer och killar på nätet de kan dominera, våldföra sig på eller få att agera framför en webbcam. Vi unga matades inte från alla håll och kanter med att vi måste vara tillgängliga och öppna  för allt och alla, våldsam sex lyftes inte fram som om det var vardagsmat. Jag reser mig upp, säger att jag vill vara hemma när mina barn kommer från skolan.
-Du kan väl komma tillbaka , säger tjejen.
-Du kan väl vara med och demonstrera med oss säger killarna och tar på sig mask, en liknar den jag ser i DN på söndagen.
Occupy Stockholm tar avstånd från droger.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s