#PlanketSthlm Sveriges största utomhusutställning för fotografi

Lördag 26 augusti kl. 12-19 ställer jag ut analoga bilder på Sveriges största utomhus utställning för fotografi. Inte mindre än 60 amatörfotografer, morgondagens mästare och lika många specialinbjudna fotografer, visar tillsammans med ett antal internationellt erkända fotografer som Gunnar Smoliansky som 1982 var med och startade fotoutställningen på det röda planket i Lilla Mejtens gränd nedanför Vitabergsparken. PLANKET STHLM Stockholm Foto: Lotte Johansson

Den specialcurerade delen som förra året visade verk av fotografer som Lennart Nilsson, Karolina Henke, Carl Bengtsson, Helene Schmitz, Martin Von Krogh och Elisabeth Ohlson Wallin, visar i år fotografer av världsklass som Helena Blomqvist, Anders Petersen, Eva Stackelberg, Joakim och Christer Strömholm. På FB gruppen och via hashtaggen #PlanketSthlm2017 kan du läsa mer om några av de utställande fotograferna. På Instagram kommer du under dagen att kunna ta del av bilder och 60 sekunders intervjuer med fotografer på plats.Planket Sthlm Planket Stockholm Karolina Henke

Christer ”Fjellis” Fjellman, Michael Pettersson, Johan Lindstén, Paul Vestergren, Anders Lönegård och jag arbetar nu för högtryck för att reprisera förra årets succé. Allt ev. överskott går till ABC Charity, det fotografinitierade fotokonstprojektet, där barn hjälper barn i olika länder och 100 procent av pengarna går till de lokala charityprojekten. Kvällen avslutas med en efterfest på Fotografiska.

Planket initierades av fotografen Neil Goldstein inspirerad av utomhusutställningar i Washington Square Park i New York. Tillsammans med Irene Berggren, Lars Hall, Bror Karlsson, Gunnar Smoliansky och Rebecka Tarschys grundades en tradition av utomhus-utställningar på de röda planken som sedan dess har drivits av fotografer. Förra året upplevde runt 3 000 besökare, 140 fotografers verk. Gamla vänner återsågs och nya samarbeten initierades på denna folkfest. Vi ses väl där?

Fotografier Anders Lönegård Planket Sthlm Stockholm Foto: Lotte Johansson

PLANKETSTHLM.se

Medborgardialog på nätet både enkelt och svårt

 

Imcode Partner AB höll under politikerveckan i Almedalen i seminariet: Medborgardialog på nätet både enkelt och svårt. Deltagarna bestod merparten av kommunpolitiker och tjänstemän.

Imcode redovisade att av 100 medborgarförslag, varav 80-85 % bedömdes som konstruktiva, hade endast 3-4 förslag gått igenom. Imcode menade att förväntningarna från medborgare som lämnar förslag måste kanaliseras. De menar också att intresset för detta ökar kraftigt hos kommunerna. SKL (Sveriges kommuner och landsting) som fått ansvaret att informera om detta upplever att det finns ett brett stöd för medborgardialog från alla politiska partier, dock har ingen särskild budget getts eller avsatts för att SKL ska kunna informera om eller införa medborgardialog.

What´s appVad krävs då för att medborgare ska kunna vara delaktiga?
Imcode redovisade följande delaktighetstrappa. Den visar att medborgare måste:

  1. Veta något om hur man gör, d v s, måste få information
  2. Få konsultation i vad de kan välja mellan.
  3. Ges möjlighet att möta andra där de har rätt att föra ut sin ståndpunkt i en aktiv dialog, där de har inflytande i utvecklingsprocessen från början till slut.
  4. Kunna vara med i det direkta medbeslutandet.

Detta ligger just nu på en hög nivå som få har tillgång till.

Information är nämligen något helt annat än dialog. Steg ett är att politikerna själva är klara över vad det är vi ska föra dialog om och vad vi vill ha ut av medborgardialogerna. Att bara prata med medborgarna fungerar inte, utan i en dialog finns en utveckling, där förändras alla i samtalet. Bra metoder för detta föreslogs som Open labs. I den fullsatta lokalen av huvudsakligen kommunpolitiker och tjänstemän var det bara jag som verkade känna till metoden.

En undersökning Imcode gjort visade att återkoppling till medborgare var det största problemet. Av 85 avslutade e-förslag hade bara drygt 10 % fått någon återkoppling. Anledningen var varken av teknisk eller ekonomisk art utan det handlar snarare om ett förhållningssätt där politiker sitter i ”ett titta ner perspektiv”. Politiker måste helt enkelt gå ner på medborgarnas nivå och se på medborgare som en politisk kapacitet istället för som på kunder/klienter/brukare som tar emot tjänster. Det här kräver öppen redovisning om vad som händer, ett tydligt politiskt åtagande och att politiker släpper lite grann på sin egen makt.

Vidare visades att t ex. Malmö 2008 infört e-petition där medborgare tilläts lägga förslag, tanken var att politiker skulle snappa upp dessa. Det var bara det att få politiker var inne och tittade på vilka förslag som fanns. 2010 ändrades det till att när 100 personer skriver under för e-petitionen skulle den automatiskt gå till rätt nämnd. Tyvärr gick inte politikerna in och tittade där heller. Tjänstemän i publiken menade att det avstannar så fort medborgarförslagen kommer fram till beslutande politiker och upplever att politikerna inte vill släppa ifrån sig makten. Om vi jämför med Estland så lägger de ut förslagen för diskussion till medborgarna innan beslut. På Värmdö där jag själv bor finns e-petition och bägge förslag jag lagt (att anlägga aktiva mötesplatser över generationsgränser samt utveckla biblioteken till demokraticenters), har snappats upp och lagts upp på kommunens hemsida. Problemet är bara att få går in på kommunens hemsida, medborgarförslagen är svåra att hitta, marknadsförs inte och lokalpressen skriver inte om de.

Efter att ha placerat oss ett par minuter i små grupper gav vi deltagare följande förslag:

  • Formulera syftet för medborgardialog
  • Göra processen transparent
  • Uveckla former att kommunicera
  • Tillsätta en person som är tillgänglig värd som INTE är politiker
  • Lära ut hur man driver processer, förslag, etc. (demokraticenters)
  • Involvera fler i processerna
  • Ändra politiska processen i grunden där politiker måste lära sig att lyssna – föra dialog.
  • Utveckla processer som tar hand om det här och tydligt berätta hur
  • Mod hos politiker och tjänstemän
  • Alla kunna demokratiska verktyg när man går ut skolan och är röstberättigad
  • Måste sluta känna oss så hotade
  • Måste nå ut till alla – även till det glömda Sverige

Slutligen tog vi upp att EU parlamentet är duktiga på att lägga ut hela processerna men att det behövs göras mer lättförståeligt – tolkas till ett mer begripligt språk.

Därför är dataspel barns vanligast fritidsaktivitet

Malta Surfbuddies

 

  • Kan snabbt bli bra på det (oavsett om man har tillgång till en vuxen eller inte som har tid att stötta, träna, skjutsa eller leka med).
  • Är fri att vara vem man vill, göra vad man vill (oavsett vilka moraliska värderingar som för övrigt råder i samhället).
  • Det går snabbt rakt på belöningssystemet.
  • Kan användas på raster, fritidsklubb för att spara in personal och även ”smygas” med på lektion i många skolor om man inte är bra i skolan, understimulerad, saknar vänner, har en diagnos som gör att hela ens fokus krävs för att sitta still/hålla sig vaken.
  • Kräver mindre energi (man orkar spela data utan mat eller på snacks och läsk men inte konditionsträna/sporta/leka mer fysiska lekar).
  • Lättillgängligt, ingen lägre åldersgräns och man behöver inte stå i någon kö, jämfört med att stå flera år i t ex musikskolans kö.
  • Behöver ingen vuxen som anmäler eller betala kurs / medlemsavgift (datorer finns numer överallt och avancerade spel kan laddas ner gratis online även till mobilen).
  • Kan skärma av mindre behagliga faktorer (som brist på närhet/kärlek/ uppmärksamhet, bråk och avsaknad av övrig stimulans).
  • Anses minska brott och våld då unga inte är ute och springer (men vad händer sen när de tröttnat på att sitta där och anammat andra värderingar?)Obs detta gäller de spel som inte alls är av utbildande karaktär!

Att för mycket stillasittande och brist på dagsljus har en starkt bidragande orsak till att övervikt och depression ökat lavinartat bland barn och unga är numer vedertaget. Vad de allt fler och allt grövre inslagen i form av både fysiska och verbala övergrepp i dataspel och sociala media leder till när det gäller barns moraliska resonemang därom tvistar de lärde.

Hur uppmuntrar vi barn och unga till andra aktiviteter oavsett bakgrund?
Vi skulle kunna låta alla barn mot en symbolisk kostnad låt säga 100 kr / termin delta i vilken fritidsaktivitet de vill och se till att anställa duktiga ledare som förebilder inom olika kultur/fritidsaktiviteter inklusive cirkus och äventyrsaktiviteter.  Även drive in aktiviteter av olika karaktär på både nybörjar- och fortsättningsnivå skulle kunna finnas i varje kommun för att uppmuntra till stimulerande aktivitet.  Det skulle dessutom ge arbete till många människor med just de kunskaperna samtidigt som kostnader för psykisk och fysisk ohälsa skulle minska markant både bland unga och deras föräldrar.

Skolbussar kan som på t ex. Malta köra barnen till vald/valda efter skolan aktiviteter om avstånden är långa från åk 4, då många fritidsklubbar som regel ändå falerar med kanske 50 barn på en vuxen då fritidspengen kapas med 2/3. Obligatoriskt mellanmål kan enkelt serveras först i skolan (inte som nu när mellanmål slutar serveras i åk 5 och fruktsunden tas bort när de börjar 6-års). Att det här även är ekonomiskt lönsamt är redan vedertaget det handlar bara om att uttnyttja resurser som redan finns (innan de inte längre finns eller förvandlats till ännu fler kostnader). Alla går i skolan, alla betalar skatt, alla behöver stimulerande aktiviteter, hur rättvist som helst.

Vilket parti är beredd att ta med detta inför valet? Om ingen gör det tror jag faktiskt att jag lägger min röst på Direktdemokratin. Om de kommer in i politiken får vi nämligen allmänn rösträtt i sakfrågor och det redan från 16 års ålder. Dessutom kan vi inhämta sakkunskap, följa och delta i debatter även via nätforum. Det torde vara nästa steg i demokratiutvecklingen, näst efter att även kvinnor blev röstberättigade. Jag är less på att inte kunna vara med och påverka saker som i högsta grad inverkar på våra barn och våra föräldrars välmående. Och nej jag tror inte att okunskap kommer råda utan jag röstar helt enkelt i de frågor som berör mig och överlåter vid behov min röst till någon delegat som representerar den intresseorganisation som helt enkelt har mer kunskap inom respektive område än mig som jag känner tillit till, som t ex Naturskyddsföreningen, BRIS, Riksidrottsförbundet, Tillitsverket, Kulturarbetarna o s v . Idag sitter en liten klick politiker i många olika nämnder vilket banar väg för beslut som saknar relevanta kunskapsunderlag, förankring hos berörda, bäddar för lobbying och korruption med upphandlingar som vinns till så låga priser att omöjligt kvalité kan upprätthållas. Dygnet har trots allt bara 24 timmar. Jag tror på många bäckar små, delaktighet och engagemang. Tänk dig att att du får rösta i en fråga som du först fått möjlighet att sätta dig in i och/eller som någon intresseorganisation ansvarar för, t ex upphandlingskrav för skola och äldreomsorg. Om man redovisar i underlagen vad skolpengen går till idag  och kostnad per elev kan man enkelt inse att ligger budet orimligt lågt är det något som inte stämmer. Eller hur rimligt är det att du får en problemfri bil på Blocket för 2000 kr tror du? Just så ”blåögda” kan våra kommunala tjänstemän vara så länge det saknas tjänstemannaansvar.

Och för att anknyta till inledningen tänk på att ju mer vi vuxna blundar desto mer tvingas våra barn att se. Och tänk på att varje gång du fifflar undan en skattekrona så är det som att stjäla från ditt eget barn.