WHO WILL YOU MAKE PEACE WITH 21 SEP?

Oberoende dokumentärfilmaren Jeremy Gilley, grundare av non-profit organisationen Peace One Day 1988, reste till Afghanistan för att bevisa att det går att institutionalisera en årlig världsdag fri från våld, om man bara har den ambitionen. Kampanjen började med att få till stånd avtal om en dags vapenvila för få utföra livräddande arbete, i hittills oåtkomliga områden. Resultatet är en årlig ”Day of global ceasefire and non-violence day”. I september 2001 antog FNs generalförsamling av FN: s medlemsstater enhälligt en resolution om ett globalt fredsavtal – The UN International Day of Peace – Peace Day.

Fredsdagen den 21 september är en möjlighet för FN-organ och icke-statliga organisationer att inom ett globalt sammanhang fokusera på pågående livräddande aktiviteter. Under åren har miljontals människor varit aktiva på fredsdagen i samtliga länder världen över och hundratals organisationer, har i konfliktområden utfört livräddande aktiviteter i annars oåtkomliga områden. Tack vare avtalet har till exempel 4,5 miljoner barn kunnat vaccineras mot polio, som en direkt följd av Jeremys initiativ.

 

Abc Charity ambassadör Danny Saucedo Samtals Coachomaten Lotte Johansson Nytorgsfesten

Who will you make peace with? Abc Charity ambassadören Danny Saucedo i Samtals Coachomaten

I Stockholm firar children empowerment organisationen ABC Charity Peace One Day den 21 september genom att bjuda in fredsverkande samverkanspartners till en fredsstärkande dag Norrsken House. Grundare av ABC Charity, fotograf Filip Cederholms bilder har publicerats i över 100 tidningar, inspirerat företag, artister och ledare världen över att reflektera över hur de kommunicerar och hur de påverkar barn och ungdomar. Mitt eget bidrag under dagen blir Samtals Coachomaten – verktyget jag gatukritar live för ungas hälsa, tillsammans med förbipasserande i anslutning till entrén kl. 11-13.30. Vad vill du göra plats för i ditt liv?

WHO WILL YOU MAKE PEACE WITH
21 SEPTEMBER NORRSKEN HOUSE – Birger Jarlsg. 57 c

  • 07.00-17.30 – (ALL DAY) ABC Charity exhibition + pop-up shop + Peace Sign photo with CISV + Non-violence + SOS Barnbyar***
  • 07.30-08.30 – Jivamukti Yoga for Peace with Fia Garvner Agoo*08.40-09.00 – Opening of Peace day & the ABC Charity story with Filip Cederholm Agoo***
  • 09.00-09.20 – The Power of Giving with Rasmus Adler Wahlberg**
  • 10.00-10.50 – Chasing the Elements – Film screening for Peace with Adam Holm**
  • 11.00-12.00 – The Mindfulness App & DN.VR – VR Meditation***
  • 12.00-13.30 – PEACE LUNCH at Taku-taku***
  • 12.20-12.50 – Minds Unlimited – Mindfulness lunch mediation with Rosario Rojas**
  • 13.00-13.35 – Mind Club – Peace workshop with Daniel Brodecki**
  • 14.00-15.30 – Co-Creating Art for Peace with Katarina Hornsjö**
  • 16.00-17.30 – Norrsken Member Exclusive – Co-creating a Piece of Art for Norrsken with Katarina Hornsjö**

Who will you make peace with? Join the movement! Book your free event

Unga och ledarskapsprofiler


Hungergames irl Galleri Duerr 6 fen Nav SwdenHUNGERGAMES irl – en uppföljning av Almedalsveckan. Tillsammans söker vi lösningar för att fylla kunskapsgapet inom IT etik / IT säkerhet bland såväl barn och unga som föräldrar, skola och fritid. Tillsammans med Richard Wahlström, ordförande i Östermalms ungdomsråd samt Institutet för juridik  och internet (iji) reder vi ut rättigheter och skyldigheter med fokus på att barn och unga inte ska behöva utsättas för beteenden vi redan lagstadgat om som oacceptabla irl. Hur ser lagstiftningen egentligen ut, vilka konsekvenser ser vi och behöver vi uppdatera den utifrån den snabba digitala utveckling som sker. Ljudfilen.


Her Self Galleri Duerr Stockholm NavscenenHER SELF – a portrait
Ett samtidsporträtt visad på Cannes International Filmfestival / Shortfilm corner 2016. Tillsammans med en av Her Selfs två regissörer – Martin Lima de Faria, samtalar vi om existentiella frågor – som att vara sedd kontra betraktad, om självbilder, om att fastna i självpåtagna roller och om det subtila valet att stanna inom vår ram. Ljudfilen

Ingensdotter Galleri Duerr Nav Stockholm 6 feb
INGENSDOTTER 
Tyst dialog i stillbild
Historien börjar som barn till en extrem islamistisk präst i Iran. Karaktären växer sedan fram ur arbetet som makeupartist till några av Sveriges stora fotografer – som eftertraktad model för att senare innefatta eget bildskapande och retusch av bilder redan i omlopp. Ingensdotter är historien om någon att äntligen få lov att ta hand om. Men hur värnar man någon som andra kanske redan skapat en bild av eller kanske 100 eller 1000, okontrollerat snurrande om och om igen, i den digitala arenans tidevarv?

Måndag 6 februari delar Ingensdotter ine bara med sig av sina egna bilder, utan också bilder av sig som model, tankar om vad som gör en bild levande och om den tysta kontinuerliga dialogen i sina stillbilder. Efter visningen samtalar vi med Heidi Ingensdotter och ini – Institutet för juridik och internet om frågor som – går det att ångra en bild och varför modifierar vi våra egna kroppar. Ingensdotters bilder visas på storbildsskärm.

Lotte Johansson  
HEDERSKULTUREN – vems val
De mänskliga rättigheterna slår fast att alla människor har samma rättigheter och skyldigheter, att likhet inför lagen ska råda. Ändå tvingas varje dag pojkar och flickor in ett system där tjejer inte tillåts idrotta, tvingas bära vissa klädesplagg, inte får umgås med killar och inte själva får välja partner, medan deras bröder oavsett om dom vill eller inte förväntas se till att hedern upprätthålls. Bara i Sverige är minst 160 barn bortgifta och 10 flickor misstänks ha mist livet utan att rättegång ägt rum. Enligt Carin Götblads senaste rapport beräknas 100 000 unga leva hedersrelaterade liv.
Varför tar inte rättsväsendet de här barnens parti fullt ut, och varför agerar vi inte. Frågor vi samtalar om tillsammans med vår måndagsgäst Gulan Avci, känd för sitt engagemang i jämställdhet och för att driva frågor som rör hederskultur. 1998-2000 var hon ordförande i Kurdiska ungdomsförbundet och projektledare för Generationskonflikt bland kurdiska familjer. Idag är hon ordförande i Liberala Kvinnor och arbetar som heltidspolitiker. Ljudfilen


NAV-SCENEN
MARKUSPLATSEN 9, Sickla
(mitt emot Dieselverkstan)
Fri entré

Galleri Duerr samverkar med olika aktörer och konstnärer för att lyfta samtida frågor över generationsgränser, i privata och offentliga miljöer. I det arbetet välkomnar vi organisationer, myndigheter, företag, beslutsfattare, skolledning / personal, unga och naturligtvis investerare.
GUIDAD KONSTVISNING 1 TIMME FÖRE + EFTERMINGEL

ArtWall Stockholm Galleri Duerr Nav Paul QuantArtWall Matt Miley Galleri Duerr Nav Stockholm#ArtWallSthlm #GalleriDuerr
Bilder visas av Paul Quant, Alannah Robins, Christer Fjellis Fjellman, Lola Akinmade, Matt Miley, Kapoth, Lina L Baker, Filip Cederholm, David Eisenhauer

 

Freedom´s just another word for nothing left to loose

1507804_587321614678641_1313299239_n

Nej jag var aldrig rädd när jag gick där ensam utan vakter på några av Sveriges tyngsta anstalter. Nej jag var aldrig rädd för de människor jag mötte där. Människor dömda för grova narkotikabrott och mord. Inte en enda gång var jag rädd. Inte ens när jag av personalen glömdes på en rastgård på Kumla eller lämnades ensam på en avdelning med tolv långtidsdömda fångar under förevändningen att de var kort om personal på Österåker. Nej, jag jobbade inte där. Nej jag var inte fånge. Jag var granskande journalist men utan något team. Utan någon redaktion i ryggen. Det skulle jag lyckas få med mig långt senare.

Just nu var det bara jag, min nyinköpta minidvkamera, en enklare variant av hörlurar och en liten mikrofon man fäster på intervjuobjektets bröst. Trots mina bristande kamerakunskaper och trots mina bristande ljudkunskaper var jag både kameraman, ljudtekniker och reporter. Jag bannade mig själv att jag inte satsat mer på att lära tekniken under min dyra filmutbildning. Och jag bannade mina lärare som låtit mig komma undan med kunskaper i producentrollen, regi, inspelningsledning, klippning och lite till.
– Se bara till att de inte ringer från personaltelefonen!
Med de orden lämnades jag ensam på avdelningen med tolv långtidsdömda fångar utan att jag egentligen hann reflektera över vad det innebar. Utan att jag kände någon som helst rädsla. Det var inte för att jag är en extrem äventyrare, för att jag saknar spärrar eller för att personalen var helt från vettet. Det var för att jag blivit som en fluga på väggen, en möbel i etablissemanget och som en fånge som lunkat med på alla aktiviteter eller bara vandrat med de i sin sysslolöshet fram och tillbaka i korridoren. Jag hade ätit det fångarna ätit och jag hade följt deras vardag, dag ut och dag in, ja även nattetid men då från andra sidan celldörren. Jag hade hunnit intervjua eller åtminstone pratat med de flesta av anstaltens fångar. Detsamma gällde för personalen. Jag var påläst om kriminalvård, om fångarnas historia, problematik, drömmar och så kallade handlingsplaner. Jag hade likt personalen insett att de flesta var så pass anstaltsanpassade att även om muren föll skulle de flesta inte ens försöka rymma. De hade ingenstans att rymma. Ingen att rymma till.

Det är det som gör mig rädd. Att bara vakna en dag och inte ha någonstans att gå, ingen som saknar eller längtar efter en. Jag har som så många andra förlorat min inkomst efter en allvarlig och livslång hjärtsjukdom som nu är under kontroll men aldrig mitt hem och aldrig min värdighet. Ägodelar har egentligen aldrig intresserat mig men att pengar inte spelar någon roll är långt ifrån en klyscha. När man inte längre har pengar att ge sina barn något som kan få deras ögon att stråla, börjar man själv sakta dra sig undan. När man inte längre har råd att köpa det de behöver i klädväg eller betala terminsavgifter till fritidsaktivitet börjar även de dra sig undan och gör de inte det så kan de ändå av kostnadsskäl inte få följa med. Det är då man själv börjar dra sig undan och i takt med garderoben blir man allt mer grå.

Min kunskap, mitt varma jag och min sprudlande livsglädje lyckas ändå bubbla upp till ytan och lyckligt inser jag att den finns där, att min tid ännu inte är förbi. Utan de förbannade pengarna och utan utrustning står jag ändå kvar i askan, askan från glöden likt askungen som måste vara hemma före tolvslaget.

Det fanns en tid då jag var så rädd att mina ben skakade som trumpinnar när jag steg ner i en kanot. Därifrån tog jag mig upp till att lära andra hur man paddlar och har till och med seglat min egenhändigt renoverade lilla segelbåt. Båten är borta och min garderob så tom att jag egentligen inte kan gå ut med samma person mer än två gånger. Ändå borde jag inse att mina kunskaper, min stolta hållning och mitt sprudlande jag lyser igenom en grå garderob. Jag borde inse att min livsglädje, mina historier och mina förmågor att berätta de på och min längtan efter allt jag ännu vill erövra borde överglänsa all teknik och alla de klänningar, underkläder, skor och manikyrer män tycks älska och som alla kvinnor förutsätts kunna lägga ner pengar på. Jag borde resa mig upp nu och ta min plats som jag vet finns där. Det är det mina barn behöver, min mamma som börjar bli till åren och det är det som gör att jag kommer slippa att fastna i ensamhetens grå hjul.

Tack alla ni som ännu tror på mig, jag är på väg upp även om det tar sin tid att klättra utan pinnar på stegen. Helvetet jagar på mig nerifrån, att inte ha någonstans att gå, att inte ha någon att dela sin glädje och sorg med skrämmer mig mer än något annat. Och ja, jag behöver er.

Därför är dataspel barns vanligast fritidsaktivitet

Malta Surfbuddies

 

  • Kan snabbt bli bra på det (oavsett om man har tillgång till en vuxen eller inte som har tid att stötta, träna, skjutsa eller leka med).
  • Är fri att vara vem man vill, göra vad man vill (oavsett vilka moraliska värderingar som för övrigt råder i samhället).
  • Det går snabbt rakt på belöningssystemet.
  • Kan användas på raster, fritidsklubb för att spara in personal och även ”smygas” med på lektion i många skolor om man inte är bra i skolan, understimulerad, saknar vänner, har en diagnos som gör att hela ens fokus krävs för att sitta still/hålla sig vaken.
  • Kräver mindre energi (man orkar spela data utan mat eller på snacks och läsk men inte konditionsträna/sporta/leka mer fysiska lekar).
  • Lättillgängligt, ingen lägre åldersgräns och man behöver inte stå i någon kö, jämfört med att stå flera år i t ex musikskolans kö.
  • Behöver ingen vuxen som anmäler eller betala kurs / medlemsavgift (datorer finns numer överallt och avancerade spel kan laddas ner gratis online även till mobilen).
  • Kan skärma av mindre behagliga faktorer (som brist på närhet/kärlek/ uppmärksamhet, bråk och avsaknad av övrig stimulans).
  • Anses minska brott och våld då unga inte är ute och springer (men vad händer sen när de tröttnat på att sitta där och anammat andra värderingar?)Obs detta gäller de spel som inte alls är av utbildande karaktär!

Att för mycket stillasittande och brist på dagsljus har en starkt bidragande orsak till att övervikt och depression ökat lavinartat bland barn och unga är numer vedertaget. Vad de allt fler och allt grövre inslagen i form av både fysiska och verbala övergrepp i dataspel och sociala media leder till när det gäller barns moraliska resonemang därom tvistar de lärde.

Hur uppmuntrar vi barn och unga till andra aktiviteter oavsett bakgrund?
Vi skulle kunna låta alla barn mot en symbolisk kostnad låt säga 100 kr / termin delta i vilken fritidsaktivitet de vill och se till att anställa duktiga ledare som förebilder inom olika kultur/fritidsaktiviteter inklusive cirkus och äventyrsaktiviteter.  Även drive in aktiviteter av olika karaktär på både nybörjar- och fortsättningsnivå skulle kunna finnas i varje kommun för att uppmuntra till stimulerande aktivitet.  Det skulle dessutom ge arbete till många människor med just de kunskaperna samtidigt som kostnader för psykisk och fysisk ohälsa skulle minska markant både bland unga och deras föräldrar.

Skolbussar kan som på t ex. Malta köra barnen till vald/valda efter skolan aktiviteter om avstånden är långa från åk 4, då många fritidsklubbar som regel ändå falerar med kanske 50 barn på en vuxen då fritidspengen kapas med 2/3. Obligatoriskt mellanmål kan enkelt serveras först i skolan (inte som nu när mellanmål slutar serveras i åk 5 och fruktsunden tas bort när de börjar 6-års). Att det här även är ekonomiskt lönsamt är redan vedertaget det handlar bara om att uttnyttja resurser som redan finns (innan de inte längre finns eller förvandlats till ännu fler kostnader). Alla går i skolan, alla betalar skatt, alla behöver stimulerande aktiviteter, hur rättvist som helst.

Vilket parti är beredd att ta med detta inför valet? Om ingen gör det tror jag faktiskt att jag lägger min röst på Direktdemokratin. Om de kommer in i politiken får vi nämligen allmänn rösträtt i sakfrågor och det redan från 16 års ålder. Dessutom kan vi inhämta sakkunskap, följa och delta i debatter även via nätforum. Det torde vara nästa steg i demokratiutvecklingen, näst efter att även kvinnor blev röstberättigade. Jag är less på att inte kunna vara med och påverka saker som i högsta grad inverkar på våra barn och våra föräldrars välmående. Och nej jag tror inte att okunskap kommer råda utan jag röstar helt enkelt i de frågor som berör mig och överlåter vid behov min röst till någon delegat som representerar den intresseorganisation som helt enkelt har mer kunskap inom respektive område än mig som jag känner tillit till, som t ex Naturskyddsföreningen, BRIS, Riksidrottsförbundet, Tillitsverket, Kulturarbetarna o s v . Idag sitter en liten klick politiker i många olika nämnder vilket banar väg för beslut som saknar relevanta kunskapsunderlag, förankring hos berörda, bäddar för lobbying och korruption med upphandlingar som vinns till så låga priser att omöjligt kvalité kan upprätthållas. Dygnet har trots allt bara 24 timmar. Jag tror på många bäckar små, delaktighet och engagemang. Tänk dig att att du får rösta i en fråga som du först fått möjlighet att sätta dig in i och/eller som någon intresseorganisation ansvarar för, t ex upphandlingskrav för skola och äldreomsorg. Om man redovisar i underlagen vad skolpengen går till idag  och kostnad per elev kan man enkelt inse att ligger budet orimligt lågt är det något som inte stämmer. Eller hur rimligt är det att du får en problemfri bil på Blocket för 2000 kr tror du? Just så ”blåögda” kan våra kommunala tjänstemän vara så länge det saknas tjänstemannaansvar.

Och för att anknyta till inledningen tänk på att ju mer vi vuxna blundar desto mer tvingas våra barn att se. Och tänk på att varje gång du fifflar undan en skattekrona så är det som att stjäla från ditt eget barn.

Demokrati snart i var mans hand

Den 3 oktober 2000 arrangerar gymnasiet i Vallentuna en studiedag på temat »IT och demokrati.« med syfte att försöka väcka intresset för politik bland unga. Ett företag som har utvecklat ett elektroniskt debattsystem kommer till gymnasiet och sätter upp ett nätverk. Arbetet med datorerna leds av en moderator som går igenom hur systemet fungerar och berättar att alla inlägg och omröstningar är anonyma för att ingen ska behöva vara rädd för att yttra sig. Alla inlägg syns på skärmarna, men man kan inte veta vem som har skrivit vad. Moderatorn frågar vilken som är den viktigaste politiska frågan för unga. Vad vill de ändra på? Eleverna skriver snabbt och förslagen rasslar in. »Mera raster i skolan!« »Tätare tågtrafik till Kårsta.« »Kuken vill in.« Seriösa förslag blandas med oseriösa kommentarer som moderatorn skyndsamt tar bort. Efter ett tag är det dags för rangordning. Förslagen rangordnas genom poängsättning via datorn. Nu är det dags att precisera förslaget. Moderatorn ställer ett par inledande frågor. Idéerna haglar och de oseriösa kommentarerna försvinner när studenterna märker att systemet fungerar och leder någon vart. Idéerna rangordnas på samma sätt som tidigare och visionen blir alltmer konkret.

Arbetet med datorerna avbryts och debatten övergår till att bli muntlig. De inbjudna politikerna inleder genom att presentera sig med namn och parti och håller varsitt inledande tal. Därefter ställer en politiker dagens huvudfråga: »Varför är så få ungdomar politiskt aktiva?« Efter en stunds tystnad räcker en student försiktigt upp handen. »Jag gillar inte att man måste välja ett åsiktspaket. Jag upplever att mina uppfattningar inte går att placera på en höger-vänsterskala.« »Alla frågor är i grund och botten ideologiska«, svarar politikern som ställde frågan. En annan elev tror inte att han skulle kunna påverka genom politiken. »Besluten fattas nog ändå bara ovanifrån«, säger han. »Du har nog inte riktigt förstått hur demokratin fungerar«, får han till svar från en annan folkvald. En tredje elev upplever politik som tröttsamt och oengagerande. »Tvärtom, det är faktiskt väldigt engagerande«, säger en tredje politiker käckt. »Man har inte tid att engagera sig politiskt för det finns så mycket annat som man vill göra«, säger en fjärde elev. Nu nickar de inbjudna politikerna instämmande. »Precis vad vi trodde. Det finns så mycket annat kul att göra när man är i er ålder. Jaha ja. Är det inte kafferast snart? «Jag kan inte hålla tyst utan räcker upp handen och frågar varför de folkvalda inte vill lyssna när eleverna faktiskt kommer med befogad kritik mot det demokratiska systemet. Då svartnar ögonen på en politiker och han svarar med en tio minuter lång svavelosande moralpredikan som går ut på att jag skulle minsann inte komma och påstå att det finns brister i demokratin för det vet jag ingenting om, så det så! Därpå pratar nästa politiker i tio minuter och luften blir sämre och eleverna tappar intresset. Sedan pratar nästa politiker i tio minuter och det blir varmare och eleverna börjar småprata. Sedan pratar nästa po… Zzzzzzzzz …

När den så kallade debatten avslutas och studiedagen är över samlas min fantastiska studentgrupp i dörröppningen till teatern för att reflektera över sina erfarenheter av studiedagen. De var väldigt positiva till IT-delen men gillade inte den efterföljande muntliga debatten. De förundrade sig över att vissa politiker kunde vara så okänsliga. Snabbheten och strukturen i det elektroniska debattsystem som användes var som bortblåst i den muntliga debatten. De upplevde att det politiska systemet byggde på en hierarkisk struktur som inte fanns i datorvärlden. Samtalet utanför dörren kom att handla om skillnaderna mellan de olika kommunikationsformerna. Studenterna upplevde att skillnaden mellan muntlig och skriftlig kommunikation var påtaglig. Jag frågar om de kan peka på orsakerna till att den skriftliga debatten på nätet var så mycket bättre. Vilka väsentliga skillnader finns?

• I den skriftliga debatten kom innehållet att stå i fokus, medan talarna som personer stod i centrum vid den muntliga. En anledning var att den skriftliga debatten var anonym – något som den muntliga av naturliga skäl inte kunde vara.

• Möjligheten att rösta anonymt eller göra anonyma inlägg fanns bara i den skriftliga debatten. Det stärkte deltagarnas integritet. Man kunde rösta utan att röja sin uppfattning eller ställa en anonym fråga utan att stämplas som okunnig. I den muntliga debatten undvek många att yttra sig av rädsla för att göra sig till åtlöje.

• Skriftlig debatt är icke-linjär till skillnad från muntlig. Flera personer kan skriva på datorerna samtidigt utan att störa varandra. Om den skriftliga debatten är välstrukturerad kan läsaren själv hitta de intressanta argumenten. Flera diskussioner kan pågå parallellt. Det innebär att tempot kan hållas uppe. När debatten blev muntlig och »linjär« så sjönk tempot och många blev uttråkade.

• Det går inte att avbryta eller överrösta varandra i en skriftlig debatt. Om flera däremot pratar samtidigt så hörs bara den mest högröstade.

• Valfriheten är större vid skriftliga debatter. Om ett inlägg blir för långt eller osakligt på Internet så slutar man att läsa, men av artighetsskäl är man tvungen att sitta tyst och lyssna på långa tal.

• Det går i regel snabbare att läsa än att lyssna. Muntlig debatt tar längre tid, vilket betyder att det blir konkurrens om tidsutrymmet. Konkurrensen om tidsutrymmet finns inte i skriftliga debatter.

• Retoriska knep gör sig bättre i tal än i skrift. Skriftlig argumentation ger läsaren tid att granska argumenten, och med en sökmotor är det lätt att kolla om påståenden stämmer. Därigenom kan dåliga argument lättare upptäckas och avslöjas.

• Det skrivna argumentet dröjer sig kvar, till skillnad från det muntliga som försvinner. Den skriftliga debatten finns kvar långt efteråt för den som vill gå tillbaka och analysera den.

 Att just den skriftliga formen är mer demokratisk än den muntliga formen är en stark aha-upplevelse, inte bara för eleverna utan för mig också. Till skillnad från den skriftliga debatten, som de nyss hade provat på och där alla hade lika mycket inflytande, gynnar den muntliga formen dem som redan har makten, talets gåva och självförtroendet. Varför avgörs all politik i muntliga sammanhang? Eleverna suckade över att det var så enkelt och roligt när datorerna användes, och sen blev det så tråkigt och ointressant. Varför ska politik vara som det är?

När politikerna bredde ut sig så tystnade eleverna. Den livfulla debatten på nätet ersattes av ett offentligt samtal mellan elever och politiker som alla var tvungna att följa. Samtalet handlade om demokrati, men det var tydligt att politikerna också hade en dold agenda. De konkurrerade om elevernas röster i kommande val. De lyfte fram sig själva och sina partier och passade gärna på att trampa lite på sina meningsmotståndare. En patriarkal, hierarkisk ordning uppstod i aulan som inte hade funnits under det inledande IT-arbetet. Högst upp i rang befann sig ett antal manliga politiker som med sina mörka och klangfulla röster fick allt de sade att låta självklart. Eleverna som vågade ifrågasätta dem möttes av milt tillrättavisande tonfall som fick dem att känna sig dumma.

»Vi lever faktiskt i en demokrati, det betyder att man får komma med förslag till förändringar«, säger jag. »Det är idéerna som konkurrerar med varandra. Om ni har en bättre idé om hur demokratin ska fungera så får ni bilda ett parti och ställa upp i valet.« Så slänger jag fram förslaget att vi ska registrera ett parti som har »demokrati på internet« som idé, och som inte har några andra vallöften än att »vi röstar om saken«. Eleverna blir stormförtjusta. Denna händelse är starten på demokratiexperimentet Demoex i Vallentuna. ”Ur Per Norbäcks nysläppta ebok Den okända hästen från Aten”  

Vill du också ha tillgång till direkt demokrati i din kommun: Aktiv Demokrati

1997 åkte jag själv runt till några av Sveriges skolor från Ystad till Härnösand för att finna ut varför intresset för skola ebbade ut bland elever i samma takt som de gick upp i årskurs. Det generade i en film om hur man lyckas fånga och behålla elevernas intresse.

Droppa stearin. Sexualundervisning i skolan ? Slopade åldersgränser på Pride

Med tanke på att RFSU har en del av sexualundervisningen i svenska skolor ställer jag mig frågande till tipsen i deras upplysningsmaterial som ”att droppa stearin över huden, onanera på väl insynsskyddade platser, att det är enkelt att fota/filma sig sjäv när man onanerar, att titta på filmer/foton, att eltandborsten kan användas som vibrator, klädnypor i bröstvårtorna… (RFSU Onani praktika s. 30-35).

Hallå vi pratar om unga som är 13-14 år där de flesta inte ens gjort sin sexdebut (den lagliga åldersgränsen är fortfarande 15 år). RFSU och UR:s animerade film ”Sex på kartan” som används i sexualundervisning i grundskolan visar hur underåriga har sex med varandra trots att sex mellan underåriga på film (under 18 år) klassas som barnpornografibrott.

Vid en diskussion i RFSU: tält i Almedalen tycker deras representant inte heller att det är konstigt att vuxna utklädda till sagofigurer stannar upp och smeker varandra mellan benen precis utanför McDonalds framför massor av barn under Prideparaden.
-Man får prata med barnen, säger han.
Basebollträn, rånarluvor unga tjejer i koppel eller i burar ser han inget konstigt alls med att de tågar på öppen gata för mänskliga rättigheter under Pride och det gör inte heller Gudrun Schymans efterträdare i Feministiskt initiativ.
Nej nej nej en juste vuxen förebild, något unga skriker efter idag i rapport efter rapport beter sig helt enkelt inte så på en offentlig plats och särskilt inte framför barn. Det är inte det mänskliga rättigheter handlar om. Den unga tjejen som representerar RFSU i samma tält säger ingenting. I en annan skrift från RFSU står att inga barn ska hindras av sina föräldrar att delta i sexualundervisning. Nej jag läste inte alla guiderna, orkade inte mer när det stod att de små blödningarna som kan komma efter analsex inte är farligt utan läker snabbt och att det kan göra mindre ont med glidmedel! Då tänkte jag på Ecapats bok Rosario är död. Där unga män inte längre kan hålla tätt p g a att äldre män ”lekt” med deras anus och därmed förslappat muskulaturen, andra unga som vittnat om att de idag som vuxna känner att de upplever att de som barn fråntogs rätten att själva välja sin sexualitet. Att analsex är den största smittkällan när det gäller sexuellt överförbara sjukdomar, inte minst HIV.

Smittskyddsinstitutet har nyligen lagt ut en egen film på bl a Youtube för att öka användningen av kondom för att stävja smittspridningen av sexuellt överförbara sjukdomar. I filmen ser vi bl a. en kvinna penetreras av flera män bakifrån. Vilka beslutar att det är det här vi ska lära unga idag ?

I Folkhälsoinstitutets sammanställning av 90 rapporter om ”Ungdomar och sexualitet ” konstateras att det finns en klar koppling mellan högkonsumtion av pornografi och grova sexuella handlingar, något som ökat. Våld, förnedring och kränkningar är förbjudet men det känns på något konstigt sätt som att det håller på att smyg legaliseras genom sex, på Pride i år är det ingen undre åldersgräns på de grövsta framställningarna

Jag är oroad av alla de unga som undrar om det är något fel på de för att de inte gör allt det som internet, media, olika myndigheter, Pride och RFSU sköljer över de. Att vissa vuxna i sin egen uppväxt inte fick lov att upptäcka sin sexualitet utan skambelades legaliserar inte att våra barn och unga idag ska dränkas i könsord och detaljerade skildringar om sex alla former. Det är ingen rättighet att pådyvla andra människor sina sexuella aktiviteter. Däremot har vi en skyldighet att lära unga hur deras kroppar fungerar, att de äger sin egen kropp och att de har rätt att sätta sina egna gränser. Vad med att lära sig mer om kärlek och känslor som en ung tjej uttryckte, resten är en upptäcktsresa mellan de älskande själva

Ungdomsting och sedan?

På Värmdö har man startat Ungdomsting men vilken respons får egentligen de unga som deltar ? Verkar vara detsamma som i allt för många skolors klassråd/elevråd/föräkdrarråd.: Ungdomsting och sedan ? 

Vad är nästa steg ? Göra som Danmark, slopa samhällskunskapen i skolan. Var nionde dansk kan nu tänka sig att inte ta hänsyn till folketinget eller väljare. Läs artikeln

Fokus Almedalen

Bromsa ohälsan bland unga?

Det är ingen slump att hälften av alla tonårstjejer bär på ångest eller depression, att ätstörningar bland unga ökar eller att var femte elev inte deltar i skolidrott. Svenskarna äter mest godis i hela världen och åldersdiabetes blir allt vanligare redan bland 12-åringar.

När min dotter började högstadiet mötte jag många elever som tillbringade 7-11 timmar i skolan med lunch som enda måltid, utan att någon tycktes reflektera över det. Inte heller över att skolcafeterian bestod av glass och en undanskymd skål innehållande frukt jag själv skulle ratat, förbehållen de vars föräldrar bidragit till fruktkontot, inte heller att det under eftermiddagen aldrig var mer än 10 min mellan lektionerna eller att många tjejer varken duschade eller gick på toaletten i skolan.

Skolan har idag inget ansvar att servera mellanmål efter åk 5 och förmiddagsfikan, den gemensamma fruktstunden slopas redan inför förskoleklassen. För hur många skolbarn förväntas det här vara arbetsmiljön under flera år?

Vi har inte råd med skenande kostnader för ohälsa på lågt räknat 120 miljarder/ år. Läs mer..

Vad kan vi/du göra för att bromsa ohälsan bland unga?

Välkommen till Almedalen!
Måndag 4 juli, Kl. 15-16, Krukmakarens hus, Mellangatan 21
Lördag 9 juli, Kl. 10-11, S.t Michaels gränd/Kinbergspla

lottejohansson@wordpress.com