Att leva i fängelse och hur fängelset kan bli en vändpunkt

Fängelsefilm

Hela 80-talet tillhörde en av mina bröder det s k svängdörrsklientellet inom kriminalvården, de fångar som åkte ut och in några månader i taget för narkotikarelaterade brott (första straffet var för vapenvägran på den tiden det rådde allmän värnplikt). För varje straff var han allt mer trasig. Jag kände att jag måste ta mig in för att se vad som pågick, varför majoriteten hela tiden återföll trots att varje fängelseplats kostade i snitt 5000 kr per dag och fånge.

Det finns tre vägar in tänkte jag: som fånge, som fängelsevakt eller som filmare. Det fick bli Kulturama filmskola. Gjorde en film om vikten av att ta till vara på ungas kreativitet i skolan, utifrån tesen att förkvävd kreativitet leder till destruktivitet. Fick loss en halv miljon och filmade på super 16 och blåste till biografformatet 35 mm men filmen ansågs för smal för att visas i teve. Hyrde då biografen Zita klockan åtta på morgonen och fick DN att publicera en gratis annons i utbyte mot ett prenumerant erbjudande; gå två till priset av en. Jag fick full salong, filmen fick bra recensioner i Pedagogiska Magasinet, köptes in av merparten AV- och mediacentraler och textades på engelska för att visas utomlands (filmen används fortfarande i skolutveckling). Eftersom kriminalvården är oerhört hierarkisk så kunde jag nu hänvisa till att jag gjort biograffilm om skolan och att jag nu ämnade göra en uppföljare utifrån frågan var tar förkvävd kreativitet vägen.

Jag lyckades boka in ett möte med dåvarande chef för Kriminalvård norr som gav mig löftet att få röra mig fritt på Österåker kriminalvårdsanstalt som på den tiden i princip var befriad från våld, droger och rymningar, något merparten av fängelserna brottades med.

Utan att titta på vad som fungerade och inte skar kriminalvården i besparingstider ner på Österåker narkomanvårdsprojekt istället för att titta på vad som fungerade och inte . Naturligtvis förstod jag att chef för kriminalvård norr i denna process inte ämnade uppfylla sitt löfte till mig om att låta mig filma. När semestrarna kom och anstalterna fyllts med sommarvikarier lyckades jag ta mig in genom att skicka ett fax där jag hänvisade till löftet och att det var viktigt att jag nu kom igång med filmandet. En trygg kriminalvårdare som var kritisk till nedmonteringen av Österåker som jobbat länge hjälpte mig in. Hade chefen lovat så hade han och jag knallade in med min minidvkamera som jag inhandlat med hjälp av överskottet från min skolfilm. Jag skötte både kamera, ljud och intervjuer eftersom jag inte lyckats få loss någon finansiering. I egenskap av egenproducent och en syn på mig själv som hopplöst oteknisk var det bara att lära tekniken så gott det gick undervägs (under min tidigare filmutbildning hade jag fokuserat på regi- och producentrollen). Fyra veckor senare under första ledningsmötet efter sommar semestern ställde en kriminalvårdsinspektör frågan till säkerhetschefen på Österåker:

– Vem är hon Lotte Johansson som går runt och filmar här. Ingen i ledningsgruppen kunde svara på detta och nu började en febril aktivitet för att bli av med mig under förevändningen att fångar klagat över att jag filmat de utan lov, det var bara det att jag gjort samtliga intervjuer med linsskyddet på och såg hela tiden till att skydda övriga från att exponera deras ansikten. Jag hade det material jag behövde och hade dessutom hunnit filma på både Kronobergshäktet och Kumla. Allt från teaterverksamhet, programverksamhet, skola, gym och frigivningsförberedelser till psykiatriska avdelningar och isoleringsceller.

Filmen visades i aulan på Österåkerfängelset (där även Johnny Cash gjort en liveinspelning) samt på Kriminalvårdsstyrelsen. Till och med de som aldrig kunde sitta still satt som tända ljus. Alla var eniga i att jag visade en verklighet som aldrig tidigare kommit fram i media, ändå ville inget tevebolag visa den och Situation Stockholm ifrågasatte varför.

Tillsammans med SVTs Marianne Spanner lyckades jag spela in ytterligare en film, nu i samarbete med Dokument Inifrån eftersom SVT inte kom längre än till besöksrummen själva. Filmen döptes av SVT till ”Våra farligaste medborgare” och här visade vi hur fängelset skulle kunna bli en vändpunkt, utifrån forskning och beprövade metoder men också hur Sverige inte arbetade utifrån det. Kriminalvårdsstyrelsen tog tillbaka sin beställning av min första film som de tänkt använda i kriminalvårdsutbildningen och jag hamnade i ekonomiskt bakvatten.

Kriminalvårdsstyrelsen tog inte till sig av varken av kritiken eller lösningarna som vi öppnade för, utan la energin på att flytta fångar som pratat med oss, skälla ut kriminalvårdspersonal som uttalat sig om problemen och omplacerade chefspsykologen. men ett år senare kontaktades jag av en i kriminalvårdsstyrelsen utvecklingsgrupp som ville låna en kopia av filmen för att visa där jag några år tidigare visat min första film om kriminalvård för Kriminalvårdsstyrelsen.

– Det är så här det ser ut varför kan vi inte ta det här till oss och jobba för att förbättra verksamheten, var hans budskap.

”Jag har en dröm” är en 30 minuter lång film som visar unga att fängelselivet är monotont och allt annat än glamoröst. Den passar lika bra för unga på glid som för de som arbetar med den målgruppen eller de som någon gång dömts till fängelse eller arbetar med frigivning/återanpassning. Filmvisningen följs av samtal.

Föreläsningen

  • Kan målgruppsanpassas både när det gäller tid och innehåll.

Mer om Lotte

  • Idé och research SVT Dokument inifrån om hur man gör fängelsetiden till en vändpunkt.
  • Arbetat med konkreta verktyg för att motivera och ge unga strategier in i / tillbaka till en sundare livsstil.
  • Fick som resurs i idrott tonåringar att lämna bänken464024_3875898048422_1504414640_o
  • Arbetat med drive-in idrott för unga under fritid
  • Producerat filmen ”I dina händer” om vikten av att bejaka barns kreativa sidor i skolan.
  • Producerat fotoutställningar/bildspel på teman som ensamstående mammor och barn, Adhd och missbruk och Sexualiseringen av samhället.
  • Har föreläst bl a. på Kriminalvårdsstyrelsen, Skolexpo, Pecha Kucha 2017 Samtal och strategier för ungas hälsa och Almedalsveckan.
  • Gått självhjälpsprogrammet enligt 12-steg för vuxna barn till dysfunktionella familjer. En lång och tuff utbildning i självledarskap.
  • Turnerat runt med Barnkonstmuseét och barns tankar i bilder på temat ”Positivt respektive negativt i min vardag” som visades på Världskongressen i barnpsykiatri med Astrid Lindgrens sjukhus. Där bilder från svenska skolor till forna DDR och New York, där elever pga våldet redan 1999 var tvungna att passera en metalldetektor och visa ID-kort för att komma in.

1 thought on “Att leva i fängelse och hur fängelset kan bli en vändpunkt

  1. Ping: Freedom´s just another world for nothing left to loose | Lotte Johansson

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s