Yen Ting Lo från Taiwan

Yen Tin LouNär Taiwanesiska Yen Ting Lo gick sitt fjärde år på industridesign på Cheng-Kung University fick hon 21 år gammal ställa ut under Independent designers på Furniture Fair i Stockholm. Vandrarhemmet i Gamla stan låg precis vid Wirströms musikjam, välkänt i musikkretsar. Det föll sig naturligt att hon tog sig ner till Wirströms Open mic för att ta plats på scen.

– Mitt sätt att kommunicera är alltid genom att sjunga. Dom andra musikerna var välkomnande men en smula förvånade, hon skrattar till. En genuin asiat på en jazzmusikscen hör inte till vanligheten.

Ett och ett halvt år senare var Yeng Ting Lo tillbaka i Sverige som utbytesstudent på KTH.

– På grund av musikscenen och för att industridesignen i Sverige är så berömd, för att människor uppskattar det vackra till skillnad mot i Taiwan där det bara ska vara funktionellt och gå fort, men jag dömer ingen. I Taiwan har folk så mycket annat dom måste kämpa för som att hitta ett jobb med en lön de kan leva på fast de har en bra utbildning och toppbetyg och för att Taiwan ska få behålla sin självständighet. Ni har en annan trygghet och andra villkor här i Sverige, ni har tid att tänka på andra saker som form och skönhet.

Yen Ton Lou Leah Harris

Yen Tin Lou och Leah Harris

När jag ser Yen Ting Lo vid elpianot på Galleri Duerr och på flöjt i en duett tillsammans med en av de professionella musiker hon lärt känna via svenska musikscener, Leah Harris från Kanada, avspänd i en blandning av skratt och allvar är det svårt att tro att Yen Ting Lo var extremt tillbakadragen som barn.

– I skolan var jag så tillbakadragen att jag inte ens pratade med mina vänner. Lärarna frågade mina föräldrar om det var något fel med min kommunikation. Jag drog mig undan hemma också, när vi hade besök. När jag började sjunga i kören var en stor utveckling men jag pratade fortfarande väldigt lite och bara när jag blev tilltalad. Känslor var något jag aldrig delade, inte ens med mina vänner. För jag hade vänner, ungefär lika blyga som jag själv. När jag ser tillbaka på den här tiden och när jag talat med mamma om den, så tror hon att vissa barn bara är så – att vi observerar mer innan vi börjar tala. För mig blev sången ett sätt att uttrycka mig. Om man som jag sent kommit till insikt om hur man beter sig i sociala situationer, då är det lättare att sjunga än att tala, det var så jag började kommunicera mer med andra. I början var jag inte alls bekväm i att stå på scen, jag kände mig väldigt besvärad framför publik. Först när jag var sexton år i samband med att jag vann en sångtävling och jag insåg att människor verkligen gillade min sång – när människor började be mig om att sjunga som jag började känna mig mer bekväm på scen. Sex år senare inviterades jag till TedxTainan. Min poäng där är att vi människor var mindre separerade innan vi började begränsa oss genom olika språk. Titta på den äldre kulturen och på naturfolken som kommunicerar mer genom andra sätt som sång och dans. Det blev helt enkelt svårare för oss att kommunicera än vad det var ursprungligen.

Yen Ting Lo växte upp med två musikaliska föräldrar. Hon minns att dom alltid sjöng mycket hemma. Själv spelade Yen Ting Lo piano från hon var sex år och fick privatlektioner från hon var åtta år. I Taiwan finns ingen kommunal musikskola och andra sidan sett är det lättare och billigare att ta privatlektioner, hitta replokaler och instrument för en rimlig peng än här i Stockholm.

– Alla i min familj har ett musikintresse, vi spelar alla olika instrument men vi har aldrig spelat tillsammans eftersom vi gillar och har olika musikstilar. Det var mycket liv hemma hos oss, trivsamt noisy och jag hade tur som fick fortsätta spela även i tonåren. Nästan alla tvingas sluta spela när de är 13-14 år för att föräldrarna kräver att de ska lägga mer tid på förberedelserna inför det nationella testet inför gymnasieintagningen. Jag tycker det är viktigt att ge mer utrymme för fritidsintressen, inte bara hetsa barnen mot betygen ända upp genom gymnasiet för att dom sen ska få börja leva. Föräldrarna hinner nästan aldrig träffa sina barn i Taiwan. Vi är många invånare och med det följer en stress och en likriktning.

Varje år i Taiwan hålls en sju dagars jazzsummercamp med internationella gäster och pedagoger, i campen ingår även en internationell jazzfestival – TISJA international summerjazzcamp, arrangerad av Taipei TISJA association.

– Första gången jag kom in var som sångerska. Andra gången plockades jag ut av den internationella lärarkåren och fick åka till ett musikaliskt institut i Japan. Under fem dagar ingick jazzklasser, olika performance och jazzjam. På jazzcampen lärde vi mycket nytt och dom respekterar en verkligen som musiker inte som i Taiwan där dom hela tiden undrar varför man lägger ner så mycket tid på sin hobby.

Yen Ting Lo blev så inspirerad av jazzcampen att hon startade en jazzklubb på universitetet, National Cheng Kung University pounder för att lära andra om jazz.

– Många förstår inte jazz i Taiwan bara för att den är så svårtillgänglig till skillnad mot klassisk musik. Även om jag gillar klassisk musik är det bara en typ av  musik. Jag vill att vi ska exponeras för så många musikstilar som möjligt för att inspireras. Ibland frågar folk om genren i min egen musik och jag vet faktiskt inte, jag har influerats av så många stilar. Jazzklubben i skolan har blivit populär med alla uppträdanden och vi är nu tjugo involverade som lär ut om jazz.

Yen Ting Lou at Izzys place Folklorecentrum

Folklorecentrum

När det gäller skola, uppskattar Yen Ting Lo lärare som tar med sina klasser ut i verkligheten.
– Det finns några lärare som förlägger undervisningen mitt på platser där saker pågår istället för att bara lära ut det som står i redan färdigskrivna böcker som vid The sunflower student movement
, en reaktion mot handelsavtalet med Kina, namnet kommer av att en lokal blomsterhandlare skänkte tusen solrosor till de protesterande studenterna vid regeringsbyggnaden.

Kinas Handelsavtal har kritiserats av både studenter, inhemskt näringsliv och arbetare, för att det har forcerats fram, för bristen på insyn, för otillbörliga påtryckningar från parter som tjänar på avtalet och där media som anses stå nära de styrande kritiseras för att ha rapporterat bristfälligt och enhälligt svartmålar de som krävt att avtalet ska granskas punkt för punkt, för att importerade produkter, tjänster och arbetskraft inte ska kunna slå ut det lokala näringslivet med pris- och lönenivåer varken näringsliv, arbetare eller studenter kan överleva på, för att inte Taiwan ska förlora gentemot Kina.

– Taiwan är ett demokratiskt land och vi är vana att kunna lita på dom vi röstar på, men precis som i resten av världen är numer människor med makt desamma som dom med pengar. Kina är så otroligt starkt både när det gäller försvaret och ekonomin, vilket gör att vi i princip bara har att inrätta oss. Redan nu har studenter problem med att hitta arbeten de kan leva på eller bostäder de kan betala för. Vi vill att handelsavtalet ska granskas bit för bit, vi vill inte ha några inskränkningar i offentlighetsprincipen. Vi har blivit så vana vid vår frihet och våra förfäders kamp för oss men nu börjar vi inse att den här friheten kan tas ifrån oss och att demokrati inte är en självklarhet utan är något vi måste värna och arbeta för. Vad händer till exempel om våra media tas över av Kina? Då är vi inte längre ett demokratiskt land. Jag hoppas att vi aldrig glömmer vad vi är, att vi inte blir som eller blir en del av Kina. Ännu kan vi tala fritt och jag hoppas att det fortsätter så men det händer så mycket nu och inte bara i Taiwan.

Några veckor senare på restaurang Noel´s pratar Yen Ting ledigt bakom pianot om oron över att Taiwan ska ockuperas av Kina och om sin längtan – känslan av att alla tillsammans involverar sig i det som nu händer och tron på att det kan bli en förändring – att det inte får bli som i Kina där unga är rädda för att stå upp. Historierna glimtar förbi, varvade med piano, sång och tvärflöjt och Yen Ting Lo framför sin nyskrivna låt om Sunflower ockupationen. 

– Tidigare brydde jag mig inte alls om politik men egentligen är vi alla på något sätt berörda och därmed på något sätt politiska. På universitetet var jag omringad av engagerade studenter som brydde sig om olika saker, som involverade sig och deltog i olika aktioner. Jag har många olika typer av vänner och får därmed ta del av många olika synvinklar och saker som pågår. Det finns de som växer upp i en miljö och hela tiden omges av människor som bara har ett synsätt eller som bara intresserar sig för shopping, då är det inte alltid så lätt att få perspektiv. Jag kan bara göra det jag är bra på – att uttrycka mig genom mina låtar.

Efter åtta månader som utbytesstudent på KTH i Sverige och medlem av skoljazzokestern PQ har Yen Ting Lo försökt ta in så mycket som möjligt av Europa eftersom hon inte vet när nästa tillfälle ges.
– Jag kikar alltid efter om det finns något jam eller någon spelning där jag är, har till och med jammat i Japan.

I höst åker Yen Ting Lo tillbaka till universitet i Taiwan för att ta sin bacchelor degree i industridesign men först ska hon på en working holiday på en farm i Skottland.
– Jag känner mig lyckligt lottad över att få ha studerat något jag älskar. Jag är också tacksam över alla spelningar och musikjam jag kunnat vara en del av. Alla musiker har varit så professionella och välkomnande. Det spelade ingen roll att jag var ung och ny inom jazzen. Musik bryter ner alla landsbarriärer, språk och olikheter. Alltid när jag reser försöker jag leva med lokalbefolkningen, då är couchsurfing ett bra sätt, att landa hemma hos någon som bor på orten. Jag har lärt mig nya saker som Kitesurfing när jag var i Dalarna. Det är ett bra sätt att lära känna kulturen precis som musik är ett bra sätt att resa på. Det är bara att leta upp jazzställen och musikjam, för alla musiker älskar att lära känna nya musiker.

Inom jazzen är det tyvärr få kvinnor som spelar. Bland de kvinnor som jag mött är det mest klassiska, folkmusik och så vidare. Det är väl tio kvinnor här jag kan komma på som jag ser kommer regelbundet på jam men det är mer soul än jazz. Jag vet inte om det är för att dom är blyga eller vad det beror på. På jazzcampen i Taiwan mötte jag två afrikanska lärare som sa att till skillnad mot vad folk tror – måste du som sångerska veta mer för att du sjunger. Sedan måste du visa att du kan och att du har kontroll och att du aldrig låter någon sätta sig på dig. Läraren menade att vi måste studera ännu hårdare för att kunna förstå och för att kunna leda hela situationen. Du måste vara snabbast i att veta hur det ska vara, hur det ska börja och hur det ska sluta. Om du vill vara i den positionen kan du inte hålla på och vela utan måste ge tydliga instruktioner.

 

Yen Tin Lou Galleri Duerr

Yen Tin Lou

Yen Ting Lo har haft två band i Taiwan, ett i highschool – ett popband med tjejer och en kille på bas vilket var hardcore. I det andra bandet på universitetet, jazzbandet Smallband var hon ensam kvinna. Yen Ting Lo skrev låtarna tre-fyra stycken, resten var fusions.
– Det blev som en slags förberedelse för jammen här i Sverige och för att få erfarenhet att leda. Det är skillnad att träna sig i att leda eller i att ledas. Det är bara att gå upp på scen och leda. Vi kvinnor ska inte klaga på att det är mans dominerat utan istället gå ut och praktisera ledarskap, sedan kan vi gå tillbaka och ta ledarskapet, Yen Ting Lo ler.
– Jag har gjort det och det har inte varit några problem i Sverige, alla följer verkligen. I Taiwan däremot spelar det ofta ingen roll att jag kan eller vad. Det räcker med att jag är ung för att vissa inte ska lyssna eller titta på vad jag gör. Dom bara kör på, det känns ungefär som att hälsa på någon som vägrar ta en i hand.

Sverige är Yen Ting Los första boende utanför Taiwan och hon har insett att hon saknar sin hemby, särskilt när hon ser att saker händer i Taiwan.

– Kommer det att innebära att Taiwan försvinner som land eller vad kommer att hända. Om Taiwaneser har möjligheten att emigrera gör många det idag. Jag vill sjunga om det jag inspirerats av från mitt hemland.

Yen Ting Lo spelar under sin vistelse i Sverige bland annat hos New Yorkern Izzy Young på Folklore centrum (ni vet han som upptäckte Bob Dylan), FashingWirströmsStampen, Galleri Duerr och S:ta Clara.

Yen Ting Lo Soundcloud

Yen Ting Lo website

/ Lotte Johansson april 2014