Anders Carlberg skriver inte på Expressens debattsida att: Det alltid är mammas fel” (som Hanne Kjöller på DNs ledarsida vill få det till söndag 7/8) utan att de våldsverkare Carlberg nämner (bl.a. Behring Breivik) haft dålig eller ingen kontakt med sina fäder. Att deras mammor i huvudsak bara orkat skapa ordning och reda i en kaotisk tillvaro är inget Carlberg belastar mammorna för. Däremot genomsyras Carlbergs text av hur många våldsamma män det är (bl a. Behring Breivik) som haft dålig eller ingen kontakt med sina fäder och heller inte hittat någon förebild att ersätta fadern med och hur det griper efter första bästa utsträckta hand (t ex en extremistisk rörelse).
Att fängelserna är fulla av fångar som har haft dålig eller ingen kontakt med sina fädrer är ingen nyhet, inte heller att Carlberg tillsammans med unga under många år jobbat med barn och unga till dessa är heller ingen nyhet.
När jag gjorde film/skrev om människor i fängelse och människor inom psykvården (Jag har en dröm, Våra farligaste medborgare…) följde och intervjuade jag hundratals intagna och så gott som samtliga saknade en fadersgestalt. Jag tog del av kriminalvårdsakter, domar, utredningar, etc.., hundratals missbrukare, hundratals unga samt människor som jobbar med dessa och en hel del föräldrar, forskare, böcker, rapporter…
Om vi la energin på att ta reda på hur det verkligen ser ut och jobbar med det vi redan idag vet fungerar istället för att inta låsta positioner så skulle vi kunna arbeta tillsammans framåt. Det är svårt nog att inse att man inte räcker till så lägg inte ytterligare sten på bördan genom att förringa de som vågar kliva fram.
